Kungsbackaherdens syn på saken

Vilken vecka?

2012-01-29T22:45:00.002+01:00

Sitter på söndagsmorgonen och funderar på veckan som varit och som jag befinner mig i. Jag vet att man skall inte allt för mycket berätta om vad man gör, ingen orkar läsa eller lyssna och andra kan få känslor som inte är uppbyggliga. Men jag vill ändå dela med mig av en omtumlande "prästvecka".

Den började redan förra fredagen och här kommer små inblickar dag för dag:

Fredag 20 jan.
Lär mig något mer om de ensamma flyktingbarnen i Kungsbacka. Enhetschefen ger mig inblick i muslimska tonåringars liv. Finns det stödfamiljer?
Möter rekryteringsföretaget Experis som skall hjälpa oss att hitta rätt person till den lediga ekonomitjänsten. Aldrig varit med om att kalla på människor på detta sätt, spännande.
På kvällen tackar vi (arrangörer och sponsorer) Kungsbackas luciatåg med en gemensam middag.
Vid 22:00 tiden far jag med några i lussetåget ut till konfirmandlägret på Helsjön.

Lördag 21 jan.
Konfirmandläger hela dagen som avslutas med en känslofylld aftonbön. ca 45 ungdomar sitter i kapellet och det märks tydligt att många är berörda och även jag känner av ett visst vemod denna gång. När jag ser över alla dessa fina ungdomar så tänker jag att de har inte bett om att hamna i kommersialismens träsk eller ta ansvar för de globala miljö- och finanskriserna! De har inte bett om att reda ut de vuxnas behov av självförverkligande och bekräftelse. Det är inte lätt att vara ung och samtidigt är det så få vuxna som har tid för dem. Far hem vid 23:00 tiden och förbereder morgondagen.

Söndag 22 jan.
Härlig mässa i kyrkan med mycket som fyller ens inre. Ovanligt god församlingssång och det är en förmån att få predika. Varje gång är ett unikt tillfälle att ta vara på. Efter gudstjänsten är det kyrkvärdsträff och två nya är närvarande. Senare på dagen firas en fin ekumenisk gudstjänst i Tölö kyrka. Mycket folk och god stämning.

Måndag 23 jan.
Möter för första gången stiftets församlingsutskott i ett samråd när det gäller Kungsbacka och Hanhals församlingars kommande sammanslagning.
Far hem och deltar en stund i konfirmandlektionen för att sedan förflytta mig till Alphauppstarten där ledare, avslutande kursdeltagare samt nya bildar en skara på 56 personer! En underbar kväll som gav mersmak för de drygt 20 nya som påbörja sin Alphakurs.

Tisdag 24 jan.
Vanligtvis är denna dag helt ledig men idag är det återträff med pilgrimsresenärerna från Israelresan. De flesta var tillbaks från en besvärlig sjukdomstid. Ungefär 80% av sällskapet blev sjuka under och efter resan. Men när man ser bilderna, så drar det i "restarmen" och man längtar till Israel och att åter få fira mässan på de heliga platserna.

Onsdag 25 jan.
En ganska vanlig onsdag med arbetslagsträffar och mässor. Många telefonsamtal och mycken planering.

Torsdag 26 jan.
Efter gymmet så träffas kyrkoherdarna i kontraktet och prosten har dessutom bjudit in begravningsentrepenörena till ett samråd. Därefter firar jag en av de mera minnesvärda begravningarna hittills under min prästgärning. Den Romerska ledaren i staden begravs och gudstjänsten är i Kungsbacka kyrka. För mig blir det en stor högtid och trivs med dessa relationer. Öppen kista, tal om Jesus, gensvar från församlingen, ca 140 romer, påverkar. Snaps och salutskott som nästan skrämmer slag på en vid graven berör, för att inte tala om den mäktiga kortege, mellan kyrka och kyrkogården, som stänger staden för en stund. Avslutande minnesstund är en stund där jag möter hela "gänget" och jag blir nästan "adopterad" in i den Zigenska familjen.

Fredag 27 jan.
Börjar tidigt med ekumenisk ledarbön för alla kontraktets kyrkoherdar och pastorer m fl. Har bjudit in denna grupp sista fredagen i månaden för att visa på ekumenisk vilja och att det är viktigt att be tillsammans.
På kvällen predikar jag på lovsångsgudstjänsten. Det är stort att få smörja ungdomar med oljan och be att Guds Ande skall fylla dem.

Lördag 28 jan.
Förbereder söndagen och ställer i ordning mitt privata arbetsrum som har blivit omtapetserat under veckan. Det har varit fullständigt kaos i rummet. Har numera en fototapet vid skrivbordet som visar på ett olivträd från Getsemane. Det är gott att vara där när man förbereder sig. På eftermiddagen döper jag några barn, det är något visst med dopgudstjänster, och undervisar sedan på kafékvällen om vikten av att ha en vision.

Söndag 29 jan.
Underbar gudstjänst med "Bring a friend" - tema. Mycket folk och Guds flöde var märkbart. Därefter for jag och min åldrige fader till Hanhals och tillsammans, men framför allt Holger, så berättade vi om kaffe, denna ljuvliga dryck, för hembygdsgillet. Mycket trevlig samvaro. Kvällen avslutades med ett sorgesamtal. Har fyra avlidna som väntar på begravningsgudstjänst.

Och nu sitter jag här och skriver. Och medans jag gör det lyfter jag fram alla dessa hundratals människor inför Herren. För det finns något gemensamt i allt jag skrivit och det är att var som än händer i livet så behöver vi Guds omsorg. Han är med i varje sammanhang! Jag vill tacka honom för denna vecka och ber att kommande skall bli välsignad! I morgon är det sex timmars undervisning på bibelskolan XP. Det skall bli riktigt roligt.

Tack goda Gud för det man får vara med om och Herre välsigna och bevara oss alla!
I Jesu namn. Amen

Vad är egentligen Kristet?

2012-01-13T08:58:00.001+01:00

Det är en mycket intressant tid vi lever i just nu när det gäller kristendomen i vårt land. Om man gör ett grovt svep över olika debatter och artiklar i våra vanligaste tidningar som säger sig ha en kristen profil så kan man läsa om följande:

Ta bort syndabegreppet och tal om offer. Domkapitlet i Västerås stift menar att ”Ulla Karlsson har ett förenklat sätt att se på försoningsbegreppet och att hon synes missat begreppets komplexitet och mångfald. Hon lyfter av flera möjliga alternativ genomgående fram ett enda”
Prästens kallelse är inte självklar. Läs tidningen Dagens artikel om kallelsen. Fortfarande är det trots allt viktigt för präster.
Dopet är ifrågasatt på många håll och blir reducerat till en symbolisk handling. Läsa Brita Hälls reflektion i KT. Och Anna Maria Bonde skriver att "Moderna präster försöker göra dopet salongsfähigt".

Ja, det finns många fler infallsvinklar; präster syn på judiska pojkars omskärelse, att talare måste vara godkända av alla före framträdande, man måste vara noga med uttalanden på Facebook, dessutom finns det nya religioner, Kopimistsamfundet osv.

Om man bara går till Jesu egen missionsbefallning så är vårt uppdrag att göra alla till lärjungar genom att döpa och lära. Dopet måste vara viktigt, inte bara som symbol utan som handling. Gud är inte bunden av dopet men vi människor har fått påbudet att döpa! Det är i kyrkan ett sakrament, vilket betyder helig handling. Vad är heligt idag? Är nattvarden de döptas gemenskap? För i denna heliga måltid koncentreras ju alla frågor: Prästens kallelse och vigning, Skriftens påbud och instiftelseord samt själva nödvändigheten i att kunna leva som lärjunge (annars svälter man ju!).

Det känns ibland som att allt kristligt blir så utslätat att man kan undra vad som finns kvar? En känsloyttring av något diffust? Jesus uppmanade oss inte att går ut och göra folk känslosamma, utan till lärjungar och det är också intressant att funderar på vad det innebär att vara lärjunge! Det måste vara mera än att ha vissa åsikter och känslor. Det måste handla om livshållning och tro.

Många frågor och få svar känns det som. Fast för mig finns svaren i Skriften och traditionen. Vi har i vårt s k moderna samhälle tappat båda till stor del. Skriften är den enda uppenbarelse vi har och i traditionen har Guds helige Ande verkat genom århundradena och det kan vara nyttigt att se hur Gud har verkat, så att vi idag har möjlighet att vara just lärjungar. För det handlar om att någon/t har burit tron till oss idag! Vi har ju inte "uppfunnit" den kristna tron och det kan vara på sin plats att visa respekt för den som gått före oss på trons väg.

Vill sända med en länk om skillnaden mellan att vara kristen och religiös, det är en skillnad! Den är lite modern men väl värd att reflektera över.

Joachim - som upplever att tron blir allt viktigare också för svensken.

Kan man utbilda sig till ledare?

2012-01-12T12:44:00.001+01:00

Både ja och nej skulle jag svara på frågan om utbildning. En viss del av ledaregenskaperna är betingade av annat än ren kunskapsinhämtning. Ta t ex musikaliteten som är många gånger ärftlig men som genom övning växer i kvalitet och om man sedan lägger till den kristna dimensionen - Andens smörjelse, så blir gåvan/talangen så förfinad som möjligt.

Ledarskap är i mångt och mycket en gåva som skall brukas. Men det behövs träning och övning och inte minst, enligt modern terminologi, coachning. Honnörsord idag är; lyssnande, inkännande, reflekterande (mycket ande i dessa ord!), demokratiskt etc. Svårigheten var gränsen mellan tydlighet/beslutsfattande på ena sidan och att inte allt för snabbt ta beslut utan låta processen pågå i vilken alla får säga sitt är ibland hårfin.

”Man får inte skrämma sina medarbetare till tystnad”, säger SVT:s vd Eva Hamilton som deltar i ledarkonferensen Global Leadership Summit och denna ledarfälla och mångaandra är viktiga att lyfta fram. Och i kyrkans värld blir detta specifikt eftersom ledarna har så många uppdragsgivare. Kyrkan (Biskopen, Kyrkoordningen), de förtroendevalda på lokalt plan samt Gud själv som genom sitt ord säger vad uppdraget innebär.

Konflikträdslan, som är starkt utbredd, samt känslan av att ens röst ändå inte räknas är idag två faktorer som påverkar ledarskapet. Som ledare bör man i Sverige dessutom göra det mest elementära för att visa att man är delaktig i hela processen och inte sätter sig på höga hästar. Samtidigt får man inte vara alltför tafatt utan stå för sin åsikt.

Jag välkomnar utbildningar som denna, samtidigt tror jag att vi behöver också be om hur Guds helige Ande rustar oss i dessa uppgifter. Vi är ju inte kyrkliga/andliga ledare för vår egen skull eller för världen utan för att Gud kallat oss till det och då får vi också inte bortse från det faktum att han håller sin hand över oss och leder oss på sina vägar!

Joachim - Kyrkoherde och Oas-ordförande

Måste man vara kallad för att bli präst?

2012-01-10T09:22:00.000+01:00

"Tanken om yrket som ett kall har minskat bland sjuksköterskor men bland präster lever kallelsemedvetandet". Det visar en ny undersökning, som Dagen presenterar.

För mig som varit präst under rätt många år är det en självklarhet att det finns ett "kallelsetänk" hos den som går in i prästämbetet. Denna kallelse är dessutom delad i den yttre och den inre kallelsen. Den yttre svarar biskopen och "Kyrkan" för medan den inre kommer hos den enskilde prästkandidaten.

För mig är detta viktigt eftersom det är kallelsen jag lutar mig mot när ensamheten, motgångar och andra besvärligheter möter en. Kallelsen har lett till att jag har en tjänst som kyrkoherde, men kallelsen handlar inte enbart om tjänst utan om liv. För mig är kallelsen livslång och 24/7, 24 timmar 7 dagar i veckan. Det gäller att på ett sunt och vist sätt förhålla sig till detta och ha en förstående familj och omgivning.

Den dagen jag första gången kände/upplevde kallelsen till präst var hemsk för jag ville inte bli en sådan där som stod längst fram och som alla hade synpunkter på. Och dessutom var det ett inre problem hos mig att veta om det var Gud som kallade mig eller om det var en fix idé hos mig själv. Jag var ju (på den tiden) blyg och kanske var det något i mitt undermedvetna som ville komma fram och synas. Men då var det ju inte Gud som kallade! Och hur får man då reda på att det är han som kallar? Det handlar ju inte om att vännerna klappar en på axeln och säger att man passar.

En klok präst gav mig rådet och pröva kallelsen. Det skedde under en sommar som tjänstebiträde i en landsortförsamling i Småland. Under dessa veckor möttes den inre och den yttre kallelsen och vid första altartjänsten 1983 kände jag att jag hade kommit hem. Detta har burit mig under åren eftersom jag i mig själv inte förmår särskilt mycket. Det är en nödvändig trygghet att ha kallelsen som en plattform, så att man inte går i egen kraft. Hur jag annars skulle klara mig vet jag inte. Dessutom behöver denna "kallelseeld" underhållas och få näring. Mitt engagemang i Oas-rörelsen, Skyriders, hemgruppen m m hjälper mig att överleva och mogna. Att medvetet be om Andens ledning är A och O.

Joachim - Som idag är tacksam över kallelsen. Den håller mig på rätt kurs.

Kyrka ber för varje gata i församlingen (Sankt Mikaels kyrka) - I Kungsbacka församling startar "Kvartersombud"

2012-01-03T09:04:00.005+01:00

Sankt Mikaels kyrka i Örebro kommer 2012 att be för samtliga gator i församlingen skriver Dagen.
För mig är detta ett steg i rätt riktning efterson det är ett par saker vi behöver komma vidare med; vikten av lokal bön, frivilligas engagemang och höja medvetenheten om att det finns kristna i närmiljön.

Under många år har jag burit på en vision om "kvartersombud", att det i varje bostadsområde (kvarter, hyresfastighet etc) skall finnas en representant/ombud för församlingen. Kvartersombudets uppgift är att gå ut till de närmaste (församlingens medlemmar) när det finns en sund anledning att komma med en hälsning från församlingen. Det kan t ex gälla då grannen fått barn och det är naturligt att både framföra en gratulation och bjuda in till dop. Eller vid sorg, då man visar på empati och kanske överräcker en bok om tröst. Till detta hör naturligtvis regelbunden förbön för området man har ett extra ansvar för. Det handlar om att att de anställda stöder de "frivilliga", så att vi tillsammans når många. En annan "effekt" är att ingen skall på sikt sakna en kristen vän, man har en i sitt område.

Hur väljes dessa ombud? Ja, först och främst från den gudstjänstfirande gemenskapen. I Kungsbacka kyrka är vi ca. 140 personer på söndagarna och sedan har vi ett 40 tal i S:ta Gertruds kyrka. Bland dessa finns det säkert flera som vill komma i funktion.

Två personer, Anders och Tim, har tagit på sig uppgiften att lägga fram en strategi och en struktur på hur denna vision kan sjösättas. De har gjort och gör ett fantastiskt arbete och ser verkligen till att det också är förankrat i Skriften. Personligen är jag helt övertygad om att det kommer att lyckas, men fortfarande finns det flera frågeställningar och vi kommer säkert också att möta viss kritik. Men en trovärdig kyrka måste gå ut och visa på en sund medlemsvård. En trovärdig kyrka måste tro på evangeliet och att Jesu försoningsgärning / frälsning är bra för alla.

Du som läser dessa rader får gärna höra av dig med synpunkter och tankar! Bor du i församlingen och känner att detta är något för dig så tvekar inte att kontakta församlingen! Mitt tel. nr är 0702 777720.

Det blir ett spanande 2012

Joachim - som inser att en vision skall bäras av flera, annars dör den!

Kristna förebilder i vår samtid

2011-12-31T11:12:00.001+01:00

Tidningen Dagen och reporter Carl-Henric Jaktlund skriver om fem personer som utmärkt sig under året. Läs om dessa personer och tänk till! Nu är det ju, om jag förstår rätt, ett subjektivt urval.

Men nummer ett är Marcus Birro och det är spännande och roligt och jag tror han själv är lite förvånad. Men det han har gjort är ju egentligen inget annat än att han vågat säga sin mening i även obekväma sammanhang. Ibland har spontaniteten tagit överhand och konsekvenserna har blivit tuffa. Men det har inte hindrat Marcus. Så heder åt honom! Man behöver inte tycka lika, men vi behöver människor som inte tystas av någon slags politisk korrekthet utan som rör om i grytan. Dessutom vågar han berätta om sin egen svaghet och sina tillkortakommanden.

Själv hoppas jag att den lista som Dagen kommer med skulle rymma fler präster och biskopar som på olika sätt inspirera till kristen tro. Att vi tillsammans får lyfta fram glädjen och nödvändigheten i omvändelsen. Att förkunnelsen blir tydligare och mera utmanade. För människor i dag är i stort behov av att höra evangeliet om Jesus och vad han kan uträtta i allas våra liv.

Joachim - idog evangelist :-)

Foto: Per Norman/tv4

Var finns det plats för väckelserörelserna inom kyrkan?

2011-12-31T06:46:00.002+01:00

"En ny gudstjänstgemenskap har bildats i Korpilombolo. Det är Anders Alapää, prästvigd inom Missionsprovinsen och laestadian, som har tagit initiativet. Därmed har ännu ett steg från Svenska kyrkan tagits inom väckelserörelsen." skriver Kyrkans Tidning.

Jag tillhör inte dem som förespråkar ordningen med/grundandet av missionsprovinsen. Men det finns en anledning till denna splittring som visar sig på fler och fler håll. Och oavsett hållpunkt är det alltid lättare att lyfta fram den andres brister och fel. De andra har helt enkelt "fel åsikter, hade de bara ändrat sig, så hade allt blivit mycket bättre" hör man allt ofta. Men så enkelt kan det inte bortförklaras! Det finns goda kristna lärjungar i de olika traditionerna.

Men när jag får rapporter om färre och färre gudstjänstfirare så blir jag ledsen och bekymrad. Och den stora utredningen "Närhet och samverkan" handlar ju egentligen om att den kristna situationen ser annorlunda ut i landet än bara för några år sedan. Nu kanske det behövs en omorganistaion och en ny struktur när det gäller uppbyggandet av församlingar.

Men i mitt hjärta är jag inte övertygad om att detta är enbart den rätta medicinen. Det behövs en ny väckelse! En ny glädje över evangeliet som i ord och handling tydligt bärs ut bland folket. Det behövs en ny tro på helande och tecken från Guds sida! Det behövs plats för väckelsen som inte bara förbereds med bön utan också med frimodigt engagemang i handlingar. Det behövs att Andens gåvor och frukter tas emot och växer.

Namnet Jesus, som lyfts fram på Nyårsdagen "I Jesu namn", behöver mer och mer höras som den som visar på vem Gud är. Gud är Fader, Son och Ande. När dessa tre personerna i gudomen inte kommer i samklang, så blir det ingen väckelse. Vi behöver både karismatiken (Anden), evangelisation (Jesus) och förankringen i hela skapelsen (Fadern).

Därför är jag ledsen över den splittring som äger rum. Hur kan man få en sund, andlig mångfald under samma tack? Var tog Jesu förbön i Joh. 17 vägen? Jag har inga direkta svar i form av åtgärdspaket men jag har längtan efter att fler i detta landet på nytt skall upptäcka vem Jesus är och att han är världens Frälsare.

Herren välsigne dig och bevare dig!
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig!
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid!
I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen

Joachim - som med dessa ord tackar för detta året önskar er ett välsignat 2012!

Lägre blodtryck hos gudstjänstfiarare!

2011-12-29T17:17:00.004+01:00

"De som regelbundet går i kyrkan har lägre blodtryck, visar en hälsostudie i Norge. Ju oftare besök desto lägre tryck." står det att läsa i Kyrkans Tidning. Även Dagen har med detta.

Detta är ett intressant påstående och själv tillhör jag den skaran som absolut menar att fira gudstjänst och ta vara på "vilodagen", så att den brukas rätt, befrämjar god hälsa. Man behöver inte studera samhällets utveckling särskilt mycket för att se hur den ökade stressen är negativ. Folk är mer lättirriterade, har inte tid för varandra och de goda samtalen som stärker relationer blir färre och kortare. Fler och fler känner sig trötta och mindre uthålliga.

Min studie är bara på iakttagelser av många hundra kontakter man får som präst. Dessutom vill de flesta egentligen inte ha denna utveckling! Man skulle gärna se ett lugnare tempo. De som bär ansvar för att det har blivit så här är först och främst vi själva! Vi har ansvar för våra liv och prioriteringar. Men sedan är det massmedia som styrs av en rubriksättning som många gånger hetsar upp oss. Nu gäller det att fynda på rean! Vad tycker vi egentligen om Kungahuset, Kronprinsessan ger sin version? Osv. Du hänger väl med .....

Men sedan finns det bakomliggande krafter som är svårare att upptäcka och det är girighet och makt. När dessa krafter alltmer fyller bankers och företagens värld, när enskilda drabbas av denna "hasjuka" så förloras i samma takt respekten för mänskligt liv. Äldre och yngre betalar ett pris i bl a ohälsa. Den sociala, psykiska och ekonomiska utslagningen är i dag stor och det har inte så mycket med rött och blått att göra utan med andra vinstintressen.

Så jag välkomnar att man på nytt ser gudstjänsterna / vilodagen som något gott. Nu får vi i kyrkan ägnar oss åt självrannsakan och fundera på vad det är vi har som vi är kallade och skyldiga att erbjuda. Det är ju inte de anställdas kyrka utan han som föddes i Betlehem vill ha ett ord med. Det är viktigt att inte ge enbart det folk vill ha utan det vi alla behöver! och som man inte kan få överallt. Det handlar väldigt mycket om frid och upprättelse ...

Joachim - som vill lyfta fram vilodagen

Att Gud är med i allt ...

2011-12-27T10:25:00.002+01:00

Två glimtar från julen 2011.

På juldagens förmiddag, efter julottan, kände jag stor tacksamhet över alla gudstjänster, samlingar, konserter m m som genomförts under advents- och jultiden. Men kände samtidigt en annan sorts känsla som hade att göra med var allt tar vägen. Vad händer med alla dessa människor, yngre och äldre, män och kvinnor, troende och mindre troende, kristna bekännare och inte. Växer de i tro, får de tro?

Så jag började be och skicka ut ett mass-sms till alla i hemgrupperna som jag har mobilnummer till, ca 50 personer. De är bedjande människor, som är mån om andra.

Jag bad dem om att be över detta och så en sak till, att be att många skall känna sig manade till att börja Alphakursen den 23 januari i Kungsbacka.

Efter detta utskick for vi nästan genast till en middagsbjudning och medan jag betalade parkeringsavgiften kom det fram en dam och sa att det var lustigt att hon just skulle träffa på mig där på parkeringsplatsen, för hon hade fått en stark övertygelse om att börja nästa Alphakurs! Gud svarade på mindre än tio minuter!

Den andra lilla glimten, som på ett sätt är mer allvarlig är, att under Annandagen (igår) kände jag en slags olustkänsla, som om Herren ville säga, att allt står inte rätt till. Det blev lite trög start i förberedelserna inför högmässa och under predikan, som handlade om att vara en sann lärjunge, vad vi gör med julevangeliet, i våra egna liv och i missionsperpektivet, ville jag lyfta fram lärjungalivet.

Även detta med prioriteringar lyftes fram. Att när lidandet, döden kommer nära kastas det mesta omkull och man ser inte på det där tv-programmet eller vad det nu är. Samtidigt som jag predikade föll min far omkull i sitt hem och kunde inte resa sig. Det var så tydligt att jag kände det och ändå lyssnade jag inte på den rösten! Utan jag drack kyrkkaffe m m. först innan jag hittade honom. Så småningom slutade det dock med att han kom till sjukhus och inget var brutet, så det ordnar sig.
Men Gud talar till oss och jag blir mer och mer varse om att man behöver gå en slags "språkkurs" för att känna igen när han manar och kallar.

I glädje och sorg är han där och det fick också denna Julen bära vittnesbörd om. Och med dessa små skildringar vill jag bara önska er alla en god fortsättning på julen!

Joachim - som gläds över Julens evangelium

Julhälsning

2011-12-23T19:07:00.002+01:00

Vill bara önska er alla en välsignad Julhelg, med mycken glädje och frid! Som ni säkert märkt har jag inte skrivit många blogginlägg den sista tiden.
Mitt engagemang är större än min tid och prioriteringar innebär val. Så är det för oss alla.

Det jag har prioriterat den sista tiden är förutom mitt kyrkoherderi som i sig är mer än heltid, ordförandeskapet i Oas. Det är spännande och utmanade på flera plan och det skall skrivas ledare och planeras.

Jag var reseledare på en Israelresa under vilket 80% av resesällskapet blev riktigt sjuka inklusive undertecknad. En del blev t o m inlagda på sjukhus. Tre veckors tillfrisknade krävdes för de flesta.

Inför kommande år hoppas jag får återkomma till ett nytt projekt som äntligen skall sjösättas. Nämligen "kvartersombud". Att den gudstjänstfirande församlingen går ut i sina bostadsområden med en hälsning vid t ex sorg. Att visa på kristlig omsorg bland våra kyrkotillhöriga.

Nu vill jag bara önska er alla, i församlingen och Oasvänner mfl. allt gott.
Vi hörs och ses i olika sammanhang under 2012!

Joachim - som tror att det kommer ske stora saker under kommande året!

Det stora Tabberaset

2011-12-22T21:22:00.000+01:00

Har idag upplevt för andra gången genomförandet av det stora tabberaset. Hotell Halland och restaurangen Square bjuder de som annars inte blir bjudna på julbord.

Tillsammans var vi ungefär 180 personer och de flesta av oss hör till den kämpande skaran, som ibland saknar både hälsa, jobb, umgänge och mycket annat som är viktigt i livet.

Det är mäktigt att se barnen få julklappar av tomten och att alla får äta sig mätta från ett fullvärdigt julbord, som inte saknade något!
Stort tack till Pontus på Hotellet och Patrick på restaurangen för deras insats.
Tillsammans kan vi göra samhället något bättre genom att bry oss om.

Joachim - som tycker det är en fantastisk tid

Julen handlar om frid och många är sura!

2011-12-16T07:52:00.003+01:00

Nästan var tredje svensk blir på sämre humör av julruschen. Det visar en Sifo-undersökning som genomförts på uppdrag av Svenska kyrkan.

Vi svenskar är ibland lite ambivalenta. Vi skall inte handla så mycket och ändå ökar konsumtionen. Vi skall vara religiöst neutrala och ändå är det många som sliter rejält med att tala emot den Gud som man inte tror på.

Stressen under julen handlar mycket om "ofrid". Vi längtar och vi kämpar men vi vet inte alltid hur vi vill ha det. Vi befinner oss många gånger i ett spänningsfält mellan vår egen övertygelse och omvärldens förväntan och påtryckningar. Stressen handlar om att vilja lyckas och bli bekräftad för den man är och inte för det man presterar. Och då kommer tålamodskrävande skyldigheter i jultid; att besöka, ge rätt gåvor och ta sig tid till sådant man kanske själv inte vill.

Det finns många anledningar till sämre humör. Men ser man på det hela från Guds perspektiv, så var nog inte hans intention att vi skulle bli stressade och på sämre humör. Det var, och är, exakt tvärtom! Han ville skapa förutsättningar för friden. Han vill fortfarande idag hjälpa oss med prioriteringar, vad det är som håller i längden och vad som är förgängligt. Faktum är att jag tror att han har lyckats ganska väl. För de flesta, som har lite livserfarenhet, vet i sina hjärtan och samveten vad som är värdefullt och viktigt. Vi längtar efter någon/t att tro på, vi vill att jordens resurser och miljö skall förvaltas med respekt, vi önskar innerst inne att alla skall känna harmoni.

I allt detta har vi ett personligt ansvar, som de flesta av oss förmår att ta. Skyll inte på andra eller det s.k. samhällets utveckling. Du är viktig för ditt julfirande och också för andras! Var frimodig och lyft fram de kristna traditionerna kring julen, om du nu är kristen, istället för att klaga på andras sätt att fira jul. Jag tror att vi alla då blir på bättre humör.

Joachim, som även gillar adventstiden ...

Anpassa sig efter dagens behov

2011-10-26T07:29:00.000+02:00

En av de många frågorna som ofta ställs är om "kyrkan" skall ge människor vad de vill ha eller vad de behöver. Och svaren varierar mycket. Ena diket är ju att vara så fokuserad på innehållet att man lätt glömmer människan man är kallad att gå ut till och möta (Matt. 28). Det andra diket är att man går ut så mycket och att trösklarna är så låga att inget behålls. Man ser människan men ger henne ingen andlig mat.

Uppdraget, också idag, är att göra folk till lärjungar och det gäller alla människor enligt vad Jesus säger. Och då är det att både döpa (heliga handlingar) och lära (undervisning, bibeln) som gäller. Men detta är inte lätt i en värld som ständigt står i förändring.

"Sekulariseringen och individualismen har fått Svenska kyrkan att marknadsanpassa sig.- Man blir allt mer lik andra organisationer, säger Anneli Öljarstrand, som nyligen disputerat med en avhandling i ämnet."

Hon nämner bland annat i artikeln: "- Min uppfattning är att det skett en förändring gällande medlemmars krav. Kyrkan anpassar sig tydligare efter vad de vill ha nu. Till viss del sätter ju kyrkoordningen stopp, önskemål om vigslar och dop utan att Gud nämns är helt enkelt inte möjliga, men val av sånger och dylikt tillgodoses allt mer."

Personligen menar jag att om kyrkan håller sig till sitt uppdrag att tydligt förkunna ordet, fira gudstjänster som är inspirerande (andefyllda) och ägnar sig åt diakoni och mission (evangelisation) så är det bra. Att den sedan måste jobba med språket och hur man gör allt detta är viktigt. Men ibland känns det som vi blir mer otydliga än tydliga, mer samhällsanpassade än utmanande. Att vi hamnar mer i periferin än i centrum av de viktiga diskussionerna. I längden måste det vara så att kvalite ger kvantitet och inte tvärtom.

Anneli skriver också: "att varje församling bör reflektera kring sina arrangemang och verksamheter: Varför ordnar man de konserter man gör, varför bedriver man second hand-butik, kafé, förskola - vad tillför man som inte andra aktörer gör?"

Detta är intressanta och viktiga spörsmål, som många av oss ständigt jobbar med och reflekterar över. En viktig del är hur de som idag säger sig vara kristna mer aktiv kan just fungera som lärjungar i de miljöer de befinner sig i.

Joachim - som ser att kyrkan - både anställda och frivillig - som något som kan erbjuda övriga samhället något exklusivt!

Mycket intressant artikel - att kristna förföljs för sin tro! En dör var femte minut!

2011-10-12T12:35:00.002+02:00

Per Gudmundson, ledarskribent i Svenska Dagbladet per.gudmundson@svd.se skriver om förföljelse av kristna och hur många. Han skriver bland annat att det är 287 människor om dagen. Tolv i timmen. En var femte minut, som dödas för sin kristna tro. Det är talande att en genomsnittlig svensk aldrig har hört siffran. Ingen europé heller, för den delen. Läs artikeln här!

Vidare formulerar han sig väl när han skriver: "Dock blir det problematiskt om det självkritiska perspektivet blir allenarådande. Då vilseleds man att tro att förövaren alltid är den vite kristne mannen. Att världen var ett paradis innan Väst bredde ut sig. Då blir omvärlden obegriplig.

Vi är numera nästan oförmögna att betrakta kristna som offer. En normalbildad svensk känner rätteligen till korstågen, inkvisitionen och George W Bush, men saknar referensramar för att förstå varför kristna skolflickor halshuggs i Indonesien."

Att jag ser denna ledare som viktig beror på att synsättet på kristna och kristendomen påverkar också vår närmiljö. Det finns ett slags "okej" att ifrågasätta allt som har med kristet liv att göra för "de = kristna" har nästan gjort sig förtjänta av det, så som "de" har diskriminerat människor och utövat makt.

Trots mycket ringa kunskap har man lyckats blåsa upp vindar som är överdrivet kritiska och ifrågasättande gentemot hur verkligenheten faktiskt ser ut.

Visst sker det oförrätter som måste upp till ytan, såsom vi just nu kan se i politiken, näringslivet etc. Girigheten och synden finns i alla våra läger. Men jag tänker istället på alla dessa goa damer som i årtionden har sytt och broderat. Jag tänker på alla tusentals underbara konfirmander som med tacksamhet haft en tid som fått dem att mogna. Jag tänker på alla de otaliga själavårdssamtal som sker i det stilla och som många gånger hjälper människor vidare från mörker och förtvivlan. Jag tänker på alla de härliga gudstjänster som ständigt firas i våra olika sammanhang och som i stor utsträckning medför gemenskaper och att människor möts över åldersstrecken. Ja, det finns mycket mer att nämna och det är kanske dags att mera lyfta fram de goda exemplen!

Det som gör att man fortsätter, för förföljelsen, förlöjligandet och ifrågasättandet finns dagligen mitt ibland oss är trons innehåll! Kärleken från Jesus och till honom driver en att fortsätta att fullfölja missionsbefallningen intention. Det finns ju inget eget vinstintresse i detta om man har goda avsikter.

Och vi i kyrkan har hela tiden ett eget ansvar att visa på en kristen "livsstil", samtidigt måste betraktaren och det allmänna journalistdrevet bli mer kunniga om vad kristen tro djupast handlar om.

Joachim - som tänker och ber för kristna vänner i världen.

En bra sida för att se vad som händer är Martyrkyrkans vänners hemsida!

Här hittar du den! Martyrkyrkans vänner

Allvarligt ekonomiskt läge för Alpha

2011-09-28T07:36:00.001+02:00

Detta är viktigt att vi som använder oss av alphakonceptet blir medvetna om. Själv leder jag den 19:e alphakursen på rad och ser hur dessa kurser starkt bidragit till att hela pastoratet blivit stärkt. Om man räknar i snitt 15 personer per kurs, så är det ca 300 personer som gått under dessa år och flera av dem är nu med i olika sammanhang i kyrkan.

Men som Anders skriver i artikeln: "- Svenska kristenheten är van vid att inget ska kosta, säger Anders Marklund krasst."

Vi måste se till att det kommer in pengar till Alpha och i vår församling kommer det att bli en kollekt under våren. Att se liv bli förvandlade och där man tydligt märker att tron växer på den uppståndne och lusten även till bibelläsandet ökar, så blir man man glad ända in i hjärteroten. Att varje termin ställa upp på måndagskvällarna (22 kvällar per år) ger så mycket tillbaks fast det innebär många jobbtimmar.

Så låt oss tillsamman kämpa för Alpha!

Joachim - entusiastisk alpharådgivare i norra Halland

Är kyrkans kris uppenbar?

2011-09-27T08:51:00.003+02:00

Anders Zackrés från Kristianstad skriver en ledare i tidningen Dagen "Att trossamfundet Svenska kyrkan befinner sig i en kris, förtroendemässigt, teologiskt/ideologiskt, organisatoriskt och ekonomiskt är uppenbart."

Jag håller med honom i hans resonemang och han skriver också bl a "Förklaringen måste vara att SvK inte förmår genom sin verksamhet; förkunnelse, undervisning, själavård, diakoni ge människan det hon söker; bröd för själen och svar på de existentiella frågorna."

Samtidigt är jag övertygad om att analyser och försvarsargument kommer att bemöta hans ledare och visa på att antingen det inte alls är så illa ställt med kyrkan eller att det t o m kan vara bra med den utveckling som nu sker.

Själv är jag mer övertygad i dag om att det "1% utträde" som sker varje år kommer att öka i takt med att fler och fler av människors närmaste bekantskapskrets tillhör de utträddas skara. Människor i vårt land påverkar varandra och när vi i storstäderna kommer under 50% gränsen kommer tempot att öka.

Nu är det inte medlemstalet som visar på kristen tro i landet, man kan ju vara troende utan att vara medlem i någon kyrka men avkristnandet i vårt land har skett mycket snabbt, både innanför och utanför kyrkans väggar. Och jag välkomnar att vi ser det som något ledsamt och något som vi inte bara kan sitta med armarna i kors och studera. Det behövs en ordentlig handlingsplan som måste börja med utvärdering och självkritik. Allt för ofta börjar vi med försvar och lägger skuld på andra/annat.

Många gånger i dessa diskussioner kommer det fram önskan och behov på tydlighet i att stå fast vid evangeliet, inte bara rent praktiskt utan även teoretiskt (munnens bekännelse). Ett vanligt svar som man kan få, senast mötte jag en dam i går som råkat ut för detta, är när man säger att man är med i kyrkan, att andra då spontant kan säga; är du "sån".

Man kan fråga sig vad som ligger i ordet "sån". Hur ser andra på oss som bekänner tillhörigheten? Hur ser vi på varandra och inte minst på oss själva? Att vara en "dåre" för Jesus verkar vara en självklarhet idag för somliga.

Kyrkan är inte i första hand byggnaderna utan gemenskapen av oss döpta! Vi är kallade att vara salt och ljus (dårar) för människor som behöver det. Hur kan vi mer uppmuntra varandra i detta, så att vi inte frestas att ställa oss på den bekväma sidan, som inte omvänder sig eller offrar något av sitt eget?

Joachim - som är övertygad om att när vi som kyrka förkunnar, i ord och handling, Jesus Kristus, så händer det saker.

Dag Sandahl slutar blogga på Östran

2011-09-20T09:01:00.005+02:00

"Dag Sandahl kliver av sin blogg på tidningen Östran efter en kontrovers med chefredaktören om att Sandahl stoppat en kommentar. " skriver Kyrkans Tidning och anledningen är en kommentar som inte släpptes igenom av Dag. Även tidningen Dagen skriver om det idag!

Oavsett vad man tycker om Dag eller det han skriver, för det är en färgstark kollega till mig, så blir detta alltså en stor nyhet i KT och nu också i Dagen! Och det är detta som får mig att tänka till. Jag vet inte hur många tusen präster det finns i Sverige och några av oss märks mer än andra pga av olika skäl. Men man har alltid ett val, hur offentlig man vill vara, och ofta får man stå sitt kast. Dag har gjort mycket mer för Svenska kyrkan än vad många känner till. En slitvarg på Norrliden i Kalmar (Två systrar) och vägen har under årens lopp kantats av rubriker i olika massmedier, med all rätt ibland eftersom vi kan ha olika syn på språk och framställningssätt.

Men bekymret är egentligen inte alltid vi som bloggar eller syns på annat sätt, själv är jag ju Oas-rörelsens ordförande. Utan jag bekymrar mig ibland över alla dem: präster, övriga anställda och allt lekfolk som är tysta och är betraktare av det som sker i kyrkan och svensk kristenhet!

Jag är inte ute efter att man skall tala emot saker, personer och händelser utan FÖR! Kyrkan behöver på ett nytt och tydligt sätt förmedla tron på ett sådant sätt att man inte börjar med just ordet inte! Den nuvarande trenden är annars att fler och fler tystnar och projicerar problemet med att kyrkan inte når ut på dem som står där framme på barrikaderna och samtidigt skjuter man ibland på dem bakifrån när man inte håller med. Och självklart måste man tillrättavisa oegentligheter, men det skall vara i balans med annat.

Har denna helg haft konfirmation, vilket varit en riktigt fin högtid med underbara ungdomar och många goda föräldrarkontakter. Men den allmänna kunskapen om kyrkan, bristande närvaro under gudstjänten (man pratar på under sång och bön) visar att det på något sätt är två parallella världar som möts vid detta unika tillfälle. Detta är bara ett ex. på där vi måste fundera på hur vi kommuicera i denna "brytpunkt". Som vanligt är det mitt evangelisthjärta som slår några extraslag.

Mina tankar med denna blogg är att vi på allvar måste fundera på hur vi kristna inte enbart når ut till andra och inte hur vi skapar kontakter, utan hur det kan blir naturliga relationer mellan oss. Dag låg bakom den lilla boken om Kristen tro och det är kanske aktuellt att vi tillsammans funderar på vårt gemensamma uppdrag att göra Jesus känd!

Joachim - som skriver en blogg då och då

Att fylla kyrkan

2011-09-04T08:57:00.002+02:00

"Under 2010 var 33 procent av kyrkorna låganvända (mindre än 20 egna organiserade sammankomster) medan 12 procent av kyrkorna var höganvända (mer än 200 sammankomster)." skriver Dagen och naturligtvis låter inte förslagen vänta på sig hur man skall fylla kyrkorna, göra om dem mera ändamålsenliga och slutligen få en vettig ekonomi.

"Fjärdhundra pastorat i Uppland stod för några år sedan på randen till konkurs. Kostnaderna för Torstuna kyrka, en av fem kyrkor i pastoratet, tyngde och 2009 togs initiativ till Torstuna-projektet. Under två års tid diskuterade sedan företrädare för kyrkan tillsammans med bland annat teologer, arkitekter och antikvarier möjligheterna att anpassa kyrkan till kyrkliga verksamheter som normalt sett brukar förläggas till församlingshemmet. Resultatet blev boken "Stora kyrkor och små församlingar"". Läs hela Johannes Ottestigs artikel här.

Det finns olika mer eller mindre uttalade konflikter under ytan när det gäller varför det ser ut som det gör. Det handlar om dem som vill bevara allt som det har varit. Ex. flytta inte på predikstolen (även om den sällan används) mot dem som kanske ser nya konstellationer på musikmedverkan som kräver större utrymme (nya typer av instrument i koret).

Andra konflikter som finns är hur tydlig man skall vara för att våga fylla kyrkorna. En konsert med något välkänt namn fyller, i alla fall en gång, gudstjänstrummet lättare än en sk vanlig gudstjänst enligt många. Andra är av den övertygelsen att just bristen på kyrkans specifika kallelse, att vara salt och ljus, är det som bidragit till färre deltagare/firare.

Här kan man då analysera i oändlighet och gärna tycka att andra har fel. Men om man vänder på frågeställningen måste ju själva grunden vara att Kristi kropp/kyrkan skall genom sina lärjungar och materiella medel (byggnader mm) föra människor till Jesus och till en djupare kristen tro. Oftast nämns detta som en slags grundförutsättning, men jag tror vi behöver nämna detta vid namn. Att man börjar med nödvändigheten att bedriva mission och evangelisation.

När Pernilla Wahlgren nämner om helandet på tåget så är det ju något som berört henne. Om fler blir berörda så kommer de till platser där de förväntar sig att det finns kristna och där man kan få "smaka" något av det heliga. Därför ser jag mer till innehållet än "förpackning" i denna diskussion, men naturligtvis hörde samman. En stor kal kyrka kan i sig skapa mycket som inte ger liv.

Joachim - som är övertygad om att fler kommer om de bara möter andra som drar dem med sig .

Begreppet "kristen" - förlegat?

2011-08-31T07:08:00.000+02:00

"De ord som Nya testamentets författare själva mest använder när de talar om dem som tror på Jesus är "lärjunge" och "troende". Jesus själv använde mest begreppet "lärjungar" när han talade om dem som trodde på honom och följde honom." Skriver Bo Lundin i Dagendebatt och jag kan delvis hålla med honom i det hans skriver apropå begreppet "Kristen" och svårigheterna vad som menas med det.

Idag använder människor olika begrepp för att utifrån sitt perspektiv sätta in människor i olika fack. Man säger om andra och även ibland om sig själv: högkyrklig, liberal, konservativ, kristen, religiös eller vad man nu använder för ord. På så sätt har man styrt in samtalet dit man oftast själv vill. När jag säger att jag är ordförande i Oas-rörelsen tror människor ibland att de vet hurdan jag är, tror man, jag är ju en sådan där "oasare".

När man sätter etikett på andra har man medvetet eller omedvetet fört in omgivningen i att "tycka" som en själv eftersom man oftast använder olika begrepp för att stärka det man själv vill framställa. Ex. ni vet de "kristna" tänker ju så ... ... ... Det blir så lätt generaliseringar där dessutom den andra parten många gånger ges skulden över att inte varit tillräckligt tydlig.

"Begreppskunskapen" är idag inte särskilt stor, speciellt inte bland de yngre. Om jag säger troende på Jesus är det inte heller lätt att förstår för somliga. För genast handlar det om att t ex tro lagom mycket. Man måste väl inte tro på allt för att kalla sig kristen och visst kan man kalla sig kristen även om man gillar Dalai Lama, Yoga och visdomsord från hinduismen etc. Säger man att man "går i kyrkan" så kommer det ganska snabbt att man behöver väl inte springa "benen av sig" och gå till kyrkan för att kalla sig kristen.

Allt detta är intressant för börjar man samtalet i en annan ände. Att livet kan kännas tomt och ensamt så öppnar det många gånger för mer fruktbara samtal.

Det är viktigt att veta om mekanismerna i begreppsvärlden eftersom de styr så mycket av våra åsikter och förhållningssätt. Skrämmande är det kanske att vi som själva kallar oss för kristna så lätt placerar in bröder och systrar i olika fack. Låt oss på nytt sträva efter att vara "vägen", folket som följde och alltjämt följer Jesus. Som frimodigt lyfter fram hans lära och liv.

Joachim - som även idag med Guds hjälp skall föra ut evangeliet

Kyrklig manifestation för moské

2011-08-28T08:22:00.005+02:00

"Svenska kyrkan arrangerade på lördagen en manifestation till stöd för ett sedan länge planerat moskébygge i Norrköping." Skriver Dagen och jag funderar över logiken i att stödja en annan religion och samtidigt leva efter missionsbefallningen. Vad skulle Jesus gjort?

Det jag läser in är att kristna människor vill visa på tolerans och kärlek gentemot andra även om de inte delar samma tro. Och så som man själv vill bli behandlad skall man vara mot andra. Detta är bra och riktigt i många sammanhang.

Men det får ju aldrig ske på bekostnad av vår genuina kallelse som kristna, även muslimer behöver väl lära känna Jesus som Frälsaren och Guds son? Och troligen gör man det lättare i en kyrka än i en moské. Så det man under ytan hjälper till med är att bygga upp olikhet och mångfald och det menar jag också kan vara okej, bara man är medveten om det. Och helst skulle vi önska att det är ömsesidigt, att i de länder där inte den kristna tron är i majoritet skulle vara lättare att bygga kyrkor, som t e x i Egypten.

När man möter en kopt och hör på berättelserna som en del har, så är det inte så enkelt att förklara hur vi gör i Sverige. Men målet är att vi har en religiös mångfald med ömsesidig respekt och varje människa får med frimodighet söka sig till den helgedom som passar dem bäst. Men både islam och kristendom gör anspråk på att vara vägen till "himlen". Och de "kristna" anspråken är inte min personliga idé utan Jesus, som jag lovat följa i mina prästlöften. Han vill att alla skall bli lärjungar till honom genom att döpas i den treeinges namn och få undervisning.

Sverigedemokraternas agerande är ju under all kritik för de skapar allt för ofta just konflikter, samtidigt är detta viktiga frågor som måste samtalas om, annars ger man SD alltför stort spelutrymme. Att hitta den ömsesidiga respekten utan att tappa sin egen identitet.

Joachim - som delar respekten för Gud med många muslimska vänner

Slapp göra abortrelaterat arbete

2011-08-18T06:48:00.005+02:00

Diskussionen om aborter finns idag inte i Sverige av olika skäl. Men "två sjuksköterskor vid ett sjukhus i London har genom att hänvisa till sin religiösa övertygelse fått förflyttning för att slippa arbeta med abortrelaterade uppgifter. Men i Sverige är frågan om samvetsfrihet för vårdpersonal tabubelagd, menar Gunilla Gomér, sjuksköterska och ordförande i Ja till livet." skriver tidningen Världen idag.

Idag kan alltså en person tydligen inte utbilda sig till barnmorska om man inte samtidigt är beredd att i alla lägen vara beredd att utföra aborter. Men här finns en komplikation och det är om man frågar mig när mänskligt liv börjar, så säger jag vid själva befruktningen. Ja men, säger någon, före en viss vecka vet ju inte detta liv om att det existerar, det är ju "bara" ett litet foster. Och jag kan förstå resonemangen! Samtidigt kan jag inte dra gränsen, mellan foster och barn, och den har dessutom flyttats på under tidens gång.

Samtidigt så gör man allt, några veckor senare, för att modern och barnet skall överleva och den som inte kan föra sin egen talan har man senare utsedda advokater och utvecklade regelsystem som skall skydda. Den som drabbas av demens skall få bästa vård, trots att den inte kan göra sig förstådd, därför att personen lever!

- I arbetet som gynekolog eller barnmorska ingår abortvård, kan man inte med det av religiösa skäl finns det mycket annat man kan välja att arbeta med, säger Catharina Zätterström, vice ordförande i Barnmorskeförbundet.

Tänker på dem som verkligen vill bli barnmorskor eller gynekologer, men som alltså inte kan bli det.

Det är kanske så här det får vara? Kanske skulle jag inte ens fundera över själva problemställningen! Kanske är det alltid bäst att vara tyst och inte tänka högt, i alla fall, reflektera över dessa svåra ställningstagande. Men när jag kallades till präst lovade jag att kämpa för de minsta, vilka är de?
Jag är själv bortadopterad pga av yttre omständigheter. Kanske skulle jag idag blivit aborterad eftersom motsvarig situation idag ibland föranleder det. Och jag är så tacksam över att jag fått min livschans!

När jag ser ICA's tv-reklam med killen som har Down's så vet vi att det är en orsak. Vad säger vi som kyrka? Och hela den medicinska etiken, både vid livets början och livets slut, är viktig att ha modet att samtala om.

Det handlar ytterst också om själavård för dem som går igenom dessa svårigheter. Skuld, skam, förlåtelse bearbetas inte bäst genom tystnad utan genom samtalet, som bör ske och som bör ske i rätt forum.

Joachim - som inte vill blunda för det som är jobbigt mitt ibland oss. Vad skulle Jesus ha sagt och gjort?

När en "kändis" upplever helande

2011-08-17T02:33:00.001+02:00

Tidningen Dagen skriver om Pernilla Wahlgren, som bevittnade bön om helande: "Jag blev väldigt fascinerad" skriver hon på sin blogg. Ni kan läsa om denna händelse här.

Som en löpeld gick detta genom landet. Jag fick flera epostmeddelanden och alltså även tidningen Dagen skriver om detta och som jag ser det, så är grunden bakom denna reaktion, glädjen över vad Gud gör, också idag!

Det skrivs mycket om Gud och det läggs fram många teorier och strategier hur vi skall bygga församlingar. Jag tillhör verkligen dem som menar att det behövs både tankar, bön och mycket arbete för att få detta land vänt mot Jesus. Idag är det, som Pernilla själv säger: "Vi är ju lite rädda för allt "kristet" i det här landet - eller hur...?!"

Men så händer detta på ett tåg! Genom en 23-årig kille som hade varit nere i Malmö på "helandeskola"! Vilken strategi ligger bakom detta? Hur ser egentligen Guds plan ut, frågar man sig?

För mig är det egentligen inte en särskilt stor nyhet, det handlar mer om hur vår tro ser ut. Pernilla räknade inte med Gud, där hon satt på tåget och så gör inte vi heller alltid till vardags. Men så kommer han och överraskar! Vi kristna vet ju att han förmår allt och för mig blir det lite känsla av när Jesus gick omkring i t ex Jeriko och besökte bl a Sackaios. "Plötsligt händer det" är ett uttryck man mer och mer hör idag.

Jag tror inte det sker så plötsligt, utan Jesus behöver någon som är frimodig nog att be, som gör det så som Pernilla beskriver den unga killen. Han var "lugnet själv, glad, positiv" och hon skriver att "det var en fin bön han bad, och han talade inte i tungor eller var hysterisk, som man sett på TV."

Det handlar så mycket om att människor får möta en naturlig praktiserande tro mitt i vardagen. Så även jag blir naturligtvis mycket uppmuntrad av denna händelse, men det sker dagligen där Guds rike får råda. Det sker där Jesus lyfts fram för den han är, Guds son. Det sker när man böjer knä inför Gud och inte kommer med sin självrättfärdighet.

Tack Pernilla för att du delar med dig av detta. Kanske skedde det inte bara för att kvinnan skulle bli frisk, utan för att du skulle kunna "tjuvlyssna" och dela med dig? Gud vet ju vad han gör! Förhoppningsvis kan detta styrka din tro att Gud finns och för honom är inget omöjligt.

Joachim - som är övertygad om att vi får fler vittnesbörd om Guds enorma kraft.

Bloggskrivandet

2011-07-29T08:57:00.002+02:00

Vill meddela att jag i mitten av augusti kommer mer frekvent att skriva på bloggen. Nu är jag ledig och håller på att ladda batterierna. Men du får gärna ge mig tips på ämnen, tankar eller annat som kan vara lämpligt att ta upp på denna bloggen och som är relevant.

Själv brinner jag just nu, och har gjort det en längre tid, för "vardagskristendom" - hur kan vi som kallar oss kristna visa detta i vår vardag mycket mer än vad som sker i dag? Och på ett trovärdigt sätt! Inte bara vara allmänt snälla, utan visa på en balans mellan handling och evangelisation.

Spännande är också att jobba med förhållandet mellan den offentliga gudstjänsten och det enskilda gudsmötet. Hur gör man så att gudstjänsten - vårt gemensamma möte, åter blir något viktigt för fler. Det kan inte bara handla om att det skall vara "fler röster", mer musik, gospel, "inte så stelt" etc. Jag är ute efter heligheten och andakten, som man inte kan få så enkelt i andra sammanhang.

Joachim - som också kommer att lyfta fram min tyska systers besök här i Sverige. Först gången på 35 år, då är det något som händer ....

Skön och välsignad fortsättning på sommaren.

En liten lovsång - "Vi vill säga tack"

2011-07-19T22:57:00.000+02:00

Bengt Johansson är en av våra mest välkända kristna sångare och låtskrivare i landet. Du kan läsa om honom på hans hemsida och just låten "Vi vill säga tack" skapar en god känsla av hur viktigtdet är att vara tacksam och att det finns någon som är större än vi själva.

Här är You Tube - länken till låten! Håll till godo ...

Ps. Fotot är från Bengts hemsida Ds.

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 7.

2011-07-19T15:50:00.006+02:00

Här kommer den absolut sista bloggen som anknyter till Sommar - Oas 2011. I dag är jag verkligen "dagen efter" och det yttrar sig att jag blir berörd (tårar kommer) både av positiva och negativa tankar och reaktioner.

Jag är lite ute i garaget och målar och har samtidigt på radion och jag har inte lyssnat på radion eller sett särskilt mycket på tv under de senaste tio dagarna och det är så mycket reklam som manar till konsumtion. Och det är då det slår mig att jag vill verkligen förändra samhället och jag känner mig som en idealist och nästan lite naiv. Jag har haft semester under hela Oasmötet och dess förberedelser för att ingen skall ha några synpunkter, jag har betalt hela konferenskostnaden och lagt i kollekter och jag är månadsgivare till Oas, vilket jag hoppas att många många fler vill bli efter detta Oasmöte!

Se länken hur man kan bli månadsgivare!

Jag skriver inte detta för att imponera, det vet mina vänner. Jag vill förmedla att det som jag och alla andra drygt 200 frivilliga la ner, sker för att man vill nå en förändring i samhället och att tron på den uppståndne Jesus skall bli spridd. Att en biskops gamla uttalanden har kommit i förgrunden hos dem som inte var närvarande kan man inte rå på, utan bara konstatera att det är sorgligt. Ja, det kan t o m kännas orättvist mot alla oss som inte upplevde något av detta under själva konferensen.

Och det som är intressant är hur alla i detta land som på fullt allvar kallar sig för kristna lärjungar vill att det skall bli fler (missionsbefallningen) troende i detta land. Nu har alla dessa 400 frivilliga (om man tar alla, även de som kom hitresandes) visat sin vilja och de är värda så mycken uppmuntran. Och det är detta som människor så småningom kommer att alltmer upptäcka. De är inga homofober el. visar på en människosyn som skulle vara ond. Tvärtom visar de på en kärlek som folk i staden blev berörda av.

Men Oas är bara en av flera vägar och det vore väldig välsignat om andra konferenser fanns som på liknande sätt lyfter fram de fyra b-na, som är så viktiga i svenska kyrkans konfirmandundervisning; Brödbrytandet (mässan), Brödragemenskapen (att Jesus är allas var broder och att vi på ekumenisk grund utgör en familj), Bönen (förbön och tillbedjan med mycken lovsång och dans), Bibeln (god undervisning och bra föredrag, att bibeln är den uppenbarelse vi har!). Allt detta har funnits med under dessa konferensdagar och det har varit så välsignat! Men vårt land behöver mer av allt detta och Oas är som sagt endast en del. En del som jag är delaktig i och som jag är övertygad om växer.

De starkaste minnesbilderna jag just nu bär med mig, förutom de frivilligas insats, är alla barnen, ungdomarna och de funktionshindrade som var med i dansen! Nästa år skall en CP-skadad man ha ett seminarium under vilket han berättar om de bilder som han själv målat via datorn. Bilderna är från Jesu liv. Dator-programmet har han själv utvecklat! Att ge honom denna möjlighet fyller mig med glädje. En trevlig länk från avslutande mässan kommer här från tidningen Dagen.

Bönen denna "dagen efter" är;
Låt oss, som kallar oss för dina barn, hela tiden ha blicken fäst på dig Gud. Så att vi inte med avund, högmod eller något annat nedbrytande förorsakar sorg och smärta hos varandra. Hjälp oss att vara toleranta, så som du ser våra svagheter. Men hjälp oss också att vara salt och ljus i en värld där det finns så mycket girighet, frossa och avguderi. I en värld där det finns så många gudar bredvid dig ber vi om tydlighet och vägledning från din helige Ande, så att vi ser din väg och leds efter din vilja. I Jesu namn. Amen

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 6.

2011-07-17T22:51:00.003+02:00

Kära bloggläsare
Nu sitter jag trött men framför allt mycket nöjd och tacksam över en Oas - konferens som betytt så mycket glädje och andlig påfyllning för så många. Se bara länken med en liten videosekvens från avslutningsdagen.

Har under veckan fått frågan hur det känns och vad som varit bra och det finns otaliga berättelser som vittnar om hur man blivit påfylld när det gäller det andliga. Hur man fått nya vänner! Bra undervisning, underbar lovsång och mycket annat.

Det arbete som de frivilliga medarbetarna lagt ner kan inte värderas högt nog, men som det stod i dagens episteltext, Gal. 6:7 att det man sår får man skörda gäller i högsta drag. De har sått med sin tid och sin kraft och de kommer att få riklig välsignelse tillbaks i form av tacksamma människor som vunnit en ny tro eller som stärkts i ett kanske trött och slitet lärjungaliv.

Både barn och ungdomarna vittnar om bönesvar och många goda stunder. Och sammantaget var det väldigt positivt för dem som var närvarande. Nästa år är ni alla välkomna igen!

Till sist vill jag bara tacka Gud och be:
"Käre Jesus, bevara alla som nu varit på Oasmötet och kom med ditt blods beskydd så att ingen eller inget kan beröva dem den glädje som många nu upplever. Hjälp oss alla, att på ett så klokt och visligt sätt förmedla denna erfarenhet, så att vi inte drabbas av andligt högmod eller bidrar till att människor känner avund. Ja, Herre, nu lägger vi allt i dina händer; all undervisning, alla goda medarbetare, alla tankar och känslor, alla tidningsartiklar, all trötthet, all ev. besvikelse som kan finnas, ja allt lägger vi i dina nådefulla händer. I Jesu namn. Amen"

Joachim - som nu har semester på riktigt :)

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 5.

2011-07-15T07:07:00.004+02:00

Så är Oas - mötet i full gång och utifrån mitt perspektiv som möter de flesta frivilliga, är i alla lokaler och sitter både på podiet och på golvet så är jag så tacksam! Totalt kommer det med all sannolikhet vara fler deltagare än tidigare år och bland dem som är närvarande möter man övervägande positiva reaktioner; fina hallar, ljust och stort, många utställare, trevliga mötesvärdar (vad de sliter ....).

Som vanligt har olika tidningar varit och gjort sina reportage och det som känns extra gott när det gäller den biten är att det verkar som fler och fler börja förstå Oas vilja till förnyelse och inspiration, att Oas behövs i dagens kristenhet i Sverige! Men det fodrar en närvaro och en kunskap.

En artikel skriven av samma journalist som jag tidigare mött i en mycket lokal tidning, och som inte finns på nätet, så lyftes vår huvudtalare som en som vill få naturkatastrofer till Guds straff och det mesta av sexuella aktiviteter är synd och att detta i sin tur rör om i andevärlden. Och lite lösryckt kan det bli väldigt vinklat. Men ett faktum för alla, även icke troende, är att vår konsumtion av både materiella ting och mänskliga kroppar (bl a trafficking) skadar så otroligt mycket och många. Det handlar inte om Guds straff i vanlig bemärkelse utan mer om att konsekvenserna av att vårt eget handlande leder till fördärv. Och på detta borde vi lägga vårt fokus, hur vi med glädje i våra hjärtan kan tacka för allt gott som sker, så att vi med tacksamma hjärtan med full kraft kan bekämpa det som skadar människor. Men så fort man nämner synd kommer lätt uppfattningen av inskränkthet, sekterism eller något annat. Som tonårsförälder har jag både sagt till och tänkt om mina barn att vara försiktiga när det bl a gäller sexuella relationer eftersom det för med sig konsekvenser! Vilken sund förälder har inte bekymrat sig? Varför skulle Gud vara annorlunda? Och vilka handlingar får inte konsekvenser?

Här kommer nu några länkar jag vet finns.
Kyrkans Tidning - kan nämna att det är svårt att uppskatta antalet och det är i sig inte det viktigaste
Dagen - "Det finns en rädsla för den helige Ande"
Dagen - här kan du läsa några av mina egna tankar ..

Temat, att "gläd dig i stället ... ..." gäller oss alla och tillsammans med våra olika gåvor så har vi enorma möjligheter att komma vidare när vi möts, tar emot Guds hjälp, låter den helige Anden genomsyra oss och hela tiden har fokus på Jesu försoningsgärning.

Önskar er alla en välsignad dag! Var glad för du lever! men lev inte ytlligt!

Joachim - som känner mycket och från hjärtats inre vill tacka alla! Först och främst Gud som gör detta möjligt och sedan alla underbara människor som är i tjänst för honom. Ber att inget eller ingen skall beröva dem deras glädje ...

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 4.

2011-07-13T06:14:00.001+02:00

Så har konferensen kommit igång och det känns som en mycket lyckad start. Många människor från olika håll och kvällens tema som Domprost em. Hakon Långström så fint talade över, "Tillsammans i glädje!" präglade andan i båda hallarna. Det finns en gudsnärvaro på är påtaglig och ambitionen att skapa ett provisoriskt andligt hem, i vilket människor kan känna sig hemma under några dagar verkar med Guds hjälp fungera.

Idag står det lite i Dagen om mötet och kanske tänker en del att det är väldigt fokus på just glädjen. Men man kan väl dels konstatera att det är faktiskt en av andens frukter som hela tiden växer till och dessutom kan man nog inte tala för mycket om glädjen eftersom den samtidigt utstår prövningar och frestelse varje dag som vill beröva den dess kraft.

Det handlar inte om en glättig påtvingad glädje utan en som kommer över en precis som faktiskt sorg eller ilska gör! Lika lite som man kan bestämma sig för att drabbas av sorg så kan man det med äkta glädje. Men när man väl är där är det bra att vara i rätt sammanhang. Skriften säger ju att vi skall "glädja oss med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter". Det måste ju faktiskt betyda ett "tillsammans" och jag är övertygad om att dessa dagar blir en sådan inspirationskälla för alla dem som kommer oavsett om man väljer en kort stund eller hela veckan, så får man smaka på den goda gemenskapen.

Bilden är tagen på glada medarbetare i "greenroom"

Joachim - som strax skall ner och fira morgonmässan

Hur många svenskar som tror på Gud?

2011-07-12T05:30:00.002+02:00

"En färsk SOM-undersökning visar att 45 procent av svenskarna tror på Gud.
Sett till de senaste 30 åren är det en ökning säger Magnus Hagevi, statsvetare vid Linnéuniversitetet."

Detta kan verka positivt om man nu vill att många skall tror på Gud, men man måste syna siffrorna lite närmare. T. ex. "så har andelen som har bett till Gud minst någon gång i månaden har minskat från 25 procent 1988 till 20 procent 2010!" Och "sedan 1988 har andelen personer som har besökt gudstjänst eller religiöst möte minst någon gång per månad minskat från 11 till 8 procent. Ur ett kyrkligt perspektiv är det extra oroande att det är de som är födda 1977 eller senare som har stått för den största minskningen." Du kan läsa om denna undersökning i Dagen.

I en annan del av tidningen så skriver Torsten följande apropå sekulariseringen (avkristnandet) i Sverige.
"Vad kan vi då göra åt sekulariseringen? Enligt Torsten Åhman råder ingen tvekan om att det behövs en radikal förändring. En förändring som inte innebär att göra avkall på det vi tror på, snarare dra den till sin spets och se vad den egentligen går ut på.
-Det handlar inte bara om enskilda möten med människor och deras Gudsupplevelser - målet för den kristna tron är en förvandlad värld. Vad som behöver ske är att människor i Sverige precis som i Afrika, Sydamerika, Nordamerika och många länder i Asien tänker på frihet när de hör kyrkans budskap. Svenska folket behöver förstå att kristen tro handlar om frihet."

Anette Madeland, diakon och styrelseledamot i Oas, skriver om den stora konferensen som i dag börjar i Kungsbacka att
"-Vi känner att det är viktigt med frimodighet. Det finns mycket missmod och modlöshet i kristenheten. Vi vill fokusera på att vi har anledning att känna glädje. Bibelordet vi utgår ifrån fortsätter dessutom med att vi ska glädja oss även om det blir svårigheter och lidande, att det finns en djupare glädje.."

Joachim - som ser den stora utmaningen, att människors "tro" är många gånger en längtan efter precis det som Jesus vill erbjuda och att vi (kyrka, lärjungar) har en kallelse att finna sätt att förmedla detta!

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 3.

2011-07-11T23:21:00.005+02:00

Nu väntar man på skarorna som skall komma under första dagen. Det är utställare, ett femtiotal, som bl a skall ställa upp sina "Rollup's". Campare som kommer att bo på området, just nu ca 35-40 stycken. Och många många andra ... ...

Men jag skulle vilja stanna upp lite och sätta lite fokus på de som haft uppgiften att smycka, dekorera hallarna till att bli inbjudande och ändamålsändiga. Man märker verkligen att våra olika gåvor kommer till sin rätt och vilken välsignelse detta för med sig. Det är en utmaning att få en ishall till en gudstjänstlokal!

De och många andra var väldigt trötta ikväll efter över 12 timmars arbete i Herrens tjänst. Stolar och bord finns på plats och när mötet börjar i morgon kl. 19:00 så kommer det att vara helt färdigt. Men nu vill jag bara rikta en tackbön för och över alla dessa underbara frivilliga medarbetare, över 200, på det lokala planet, som lägger ner så mycket av sig själva och sin tid på detta.

Under eftermiddagen fick jag även träffa TJ och Mervin som båda är fd fängelsekunder från Sydafrika och som idag vittnar på många platser om Jesus och det han har gjort i deras liv. Fantastiska människor som delar med sig av en smittsam tro. Deras vittesbörd blir i samband med mc-kortegen på lördag på Kunsgabcka torg ca kl. 13:15.

Nu lägger vi allt som skett denna dag i Herrens händer och ber om välsignelse över alla förberedelser i Jesu namn. Amen

Joachim - som knappt tror det är sant att vi har förmånen till detta stora möte i Kungsbacka

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 2.

2011-07-11T06:57:00.001+02:00

Tänk om alla som är kristna, eller som söker en kristen tro skulle samlas vid ett enda tillfälle. Tänk om vi vågade ha ännu mer förväntan på att den Gud som vi faktiskt helhjärtat tror på kommer att visa sig på ett tydligt sätt, som får oss alla att både förvandlas och känna ännu mer tillförsikt. Vad skulle då hända?

Så här dagen före mötets öppnande är det viktigt med vilken sorts förväntan man har. Det är som man förbereder sig för en gäst. Det är stor skillnad om man bjuder av plikt, det är ju ens tur, och om man suckar och hoppas att gästerna skall gå tidigt eller om det är så, att man tycker det skall bli riktigt roligt och man hoppas på en lång kväll som skall inspirera en.

Denna sommarkonferens är det många som har stor förväntan på, däribland jag. Redan nu har jag erfarit människor som i samband med förberedelserna berörs av Guds helighet och närvaro! Vi kan bara uppmana dig att själv komma och bjuda in vänner till dessa dagar som är mellan den 12 - 16 juli. Ha förväntan på att bli berörd på det sätt som passar just dig eller som du behöver, för Gud kommer till var och en av oss på ett sådant sätt, att vi inte behöver känna rädsla utan frid. Men som vid en gästbjudning, det är inte på avstånd det händer utan det behövs en närhet och en frimodig gemenskap.

Du får gärna dela med dig om det är något särskilt du i ditt andliga liv längtar efter och som du idag saknar!

Joachim - som känner stor tillförsikt inför kommande veckan

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 1.

2011-07-10T09:49:00.001+02:00

Så har "vi" fått upp scenen och det har rått full aktivitet för att iordningställa två ishallar till ett konferenscenter. Vi började på lördagsmorgonen med mässa, då ca 100 personer stod i en cirkel vid ett av nedsläppspunkterna. Det var tydligt att det fanns en gudsnärvaro och man blir berörd av att se dessa människor, från olika kyrkliga traditioner, vara tillsammans.

Sedan flöt arbetet på, men naturligtvis uppstår problem under tiden; ström, proppar, vatten, mat .. .. .. Men summan av allt är gott och det råder en stor glädje och förväntan.

Varför lägger alla dessa människor ner så mycket arbete? Ja, inte är det för att bli bekräftade, utan det handlar om att man verkligen vill att andra skall komma till tro. Det handlar egentligen om en djup och äkta kärlek till andra och till Jesus själv.

Hörde att någon på stan hade uttryckt att det som nu sker i ishallarna är farligt, det är något från USA och det skall man passa sig för. Det finns så många förutfattade meningar och så mycket okunskap. Om nu inte Oas passar så får man väl hitta något annat, bara Jesus bli förhärligad! Och det blev han verkligen i går när vi var samlade för att förbereda.

Välkommen! Mötet startar på tisdag kväll kl. 19:00
Missa inte denna chansen!

Joachim - så tacksam över möjligheterna

Här är programmet för sommarkonferensen.

Hur skulle Jesus gjort?

2011-07-04T09:40:00.005+02:00

En fråga för mig som kristen, lärjunge och präst är hur Jesus skulle gjort idag för att få människor att vända om och tro på honom och på Fadern i himlen. Egentligen är jag inte ute efter pedagogiska finesser eller om han just skulle komma till en specifik plats eller person.

För mig handlar det mer om att själva kärnan är densamma i Jesu liv, budskap och mål; nämligen att han är Frälsaren, med allt vad det innebär. Hans lära, förkunnelse och undervisning innehåller detsamma idag som vi kan läsa i den heliga Skrift och målet är, som det alltid har varit, att alla människor skall komma till himlen och att vägen dit går genom och med Jesus Kristus.

När man läser det Ulla offentligt ger uttryck för blir man väldigt fundersam och domkapitlet i Västerås har gett sin bedömning av det hela och det kan du läsa här! De anser att hon skall ha en prövotid på tre år för att fundera över vad hon står när det gäller dessa frågor.

I tidningen Dagen citeras Ulla och hon sa bl a följande:
"Den gudsbild och människosyn som finns i flera svenska psalmtexter är förfärlig. En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte vars gud de tillber är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver människooffer för att försonas med sitt folk."
"Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling i stället? Det finns ingen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig. Plocka bort allt tal om synd, skam, skuld, blod, slaktade lamm. Det hör inte hemma i modern tid."
"Tala i stället om kärlek, till medmänniskor, till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende och upprättelse."

Du kan läsa om detta också i Kyrkans Tidning.

Att faktiskt förkasta hela försoningsläran är för mig en annan religion än den kristna. När jag ser på Jesus, så blir han ju med detta resonemang någon helt annan än vad Bibeln vill visa på. Hans ord i evangelierna om omvändelse, att han är vägen, att han fullbordar lagen ... behövs inte om vi skall se på det egna jaget. När den helige Anden fyller oss och leder oss till tro och gör bibelord och lärjungelivet levande, så pekar alltså Anden fel? För Anden talar ju inte om sig själv utan om honom som dog för våra synders skull! Både i Svenska kyrkan och i alla andra kyrkor/samfund är det mer och mer viktigt att just låta Guds egen hjälpare, Anden, fylla en och leda en på den rätta vägen.

Nu är det flera som tycker att det både är modigt och rätt att lyfta fram detta nya sätt att tala om "kristen tro" och det finns en stark kraft att lägga kritik på de som förespråkar "det gamla sättet". Vårt gemensamma fokus borde istället ligga på att se världens bortvändhet från Gud och att med Jesu hjälp föra de förlorade lammen in i den gemenskap som har Jesus själv som den gode herden.

Vad skulle Jesus gjort? Jag tror att han idag ser alla i vårt land som känner sig vilsna, ensamma och på ett eller annat sätt kämpandes och vill verkligen säga samma sak som till kvinnan vid Sykars brunn;

"Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”

Det är detta levande vatten som vi ständigt törstar efter och det är det enda som vi är kallade att förmedla på ett sådant sätt, att vi själva först dricker för att sedan räcker vidare.

Joachim - som just nu ser fram emot nästa veckas Oas-möte med bön och förhoppning om att möta många "törstande".

Oas - konferensen i Kungsbacka

2011-06-29T11:20:00.002+02:00

Själva konferensen närmar sig med stormsteg och snart är det tisdagen den 12 juli då allt startar i ishallen kl. 19:00. Frågorna är många och nu ligger mycket utanför det "område" man kan kontrollera.

Men det som jag just nu funderar på är hur många som kommer. Man ber, känner efter, tolkar människors attityder och försöker göra egna slutsatser. Vad innebär det att man är nära Göteborg? Får vi ser många pendlare? Blir antalet 5-6000 eller blir vi fler? Detta är nyttigt att öva sig i detta svåra som har med förtröstan att göra. Man kan bara göra förberedelserna så noggrant som möjligt och försöka strukturera upp det som går, resten får man lämna i Herrens händer!

Lennart, som är samordnare, har tillsammans med ledningsgruppen och alla ca 200 frivilliga lagt ner ett enormt berömvärt arbete. Så bara för den skull hoppas vi på en stor uppslutning, att de får kredit för sitt engagemang. Men naturligtvis har vi alla fokus på att allt som sker är för att tron på Jesus skall växa!

Låt oss tillsammans be för att de eventuella hinder som människor har för att komma i sommar lyfts bort, så att vi får känslan av väckelse och att Guds rike verkligen är levande. Vi är inte några få kristna i landet, vi är många!

Låt oss be: "Tack Jesus för denna möjlighet, att få samlas till sommarmöte och lovprisa dig under några dagar på ett särskilt sätt med syskon från olika håll. Tack Jesus för din egen närvaro och välsigna nu både förberedelserna och genomförandet. Ta verkligen vara på denna möjlighet och låt inte någon eller något bli ett hinder, utan låt din nåd och barmhärtighet få flöda fritt efter din vilja! Var med alla som på olika sätt medverkar och kom med ditt blods beskydd över hela sommarkonferensen! I Jesu namn. Amen"

Joachim - som är så förväntansfull :)

Apropå att kyrkan/kyrkorna står vid vägval

2011-06-22T06:41:00.002+02:00

"Vi inser att vi skulle behöva plantera två nya församlingsgemenskaper varje vecka de kommande åren och vända den nedåtgående trenden i mer än hälften av våra församlingsgemenskaper, för att inte tappa ytterligare mark." Skriver tidningen Dagen och det är underskrivet av flera ledande frikyrkoledare.

Detta är en form av krismedvetenhet och samtidigt en medveten och väl genomtänkt satsning inför framtiden. För några dagar sedan kunde vi läsa om Svenska kyrkans siffror, att så få tror på Jesus av dess medlemmar (15%), och trots detta faktum, så finns det de som inte ser detta som en kris. Och då är det svårt att både ha en krisplan och att på allvar ta ansvar.

Samtidigt växer det på andra ställen, vilken är glädjande. Speciellt "de nya migrantförsamlingarna är en starkt bidragande orsak till detta. (Migrantförsamlingar är ett begrepp vi använder för församlingar bestående av människor som flyttat till Sverige och har sin huvudgudstjänst på annat språk än svenska.)".

Jag reagerade på det uttalande som den nye partiledaren för Socialdemokraterna sa för en tid sedan. Han menar att han inte tror på Gud med på kyrkan. Och jag tror att flera i detta land skiljer på just kyrka och Gud/Jesus och skall man planterar nya församlingar behöver man var medveten om detta. För just trovärdigheten och äktheten så bör det ju vara så att Kristi kropp i vilken Jesus är hörnstenen inte bli ratad utan att det finns en enhet den kristna gemenskapen och dess tro.

Församlingsledarnas gemensamma punkter ser ut så här:
Vi vill tillsammans överlåta oss att:

Kalla enskilda bedjare och församlingar till bön för människorna i Sverige (Matt. 9:35-38).
Mobilisera människor till alla nya församlingsgemenskaper som vi vill plantera.
Verka för en ny rörelse av växande och friskare församlingar i tro på att friska församlingar växer och förmeras.
Sätta församlingsplantering och församlingsutveckling högt på agendan i alla sammanhang och dra lärdom av våra nyplanteringar och våra starkt växande församlingar.
Ställa ökade personella och ekonomiska resurser till förfogande för detta arbete.
Ge större utrymme åt församlingsplantering och församlingsutveckling i våra utbildningar.
Ge utrymme för unga och innovativa ledare.
Välkomna och samverka för nya initiativ i våra största städer.
Vi står sida vid sida som ett enat folk, och vill tillsammans göra allt vi kan för att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd bland människorna i Sverige (Nehemja kapitel 3).

Ett tråd som jag ser i dessa punkter är mission/evangelisation, att nå nya människor. Och ibland är det nog nödvändigt med församlingsplantering, men samtidigt finns det runt om i vårt land "goa" och kämpande kristna som jag tror egentligen, trots allt, vill vara kvar i sina sammanhang, men som upplever att samhälle, församling, strukturer är så förändrade, att de inte känner igen sig och de var aldrig med i processen. Detta har påverkat deras tro, glädje och engagemang och dessutom utvecklat rädslor bland medlemmar.

Av egen erfarenhet tror jag att det skulle kunna blåsas liv (jfr Ande) i många församlingar om vi bara åter jobbade med NFU's eller Sahlbergs tankar kring vad som är viktigt för att en församling skall växa. Bl.a. tydlig förkunnelse, livsnära smågrupper, hängiven andlighet, nådegåvsbaserad verksamhet, inspirerande gudstjänster, behovsorienterad evangelsiation är viktigt och lyckas vi inte med detta hjälper varken det ena eller andra.

Vi, det pastorat jag är kyrkoherde i, är en svenskkyrklig gemenskap som kämpat med detta under drygt 10 år och faktum är att den växer i både antal och djup och det beror inte på någon enskild anställd eller medarbetare, utan på just det som nämns. Men visst är det de som vill annorlunda, men man kan inte vara alla till lags. Men jag har fortfarande en stark tro att på att det går att blåsa liv i många gemenskaper som minskar i antal eller som verkar sovande.

Joachim - som gärna ser att vi delar detta ansvar för kristenheten i landet. Ser positivt på frikyrkokollegernas ansats till församlingsbygge.

(Bilder ovan, från Berlin, får representera det gamla och det nya)

Skolavslutningar i kyrkan

2011-06-21T01:11:00.002+02:00

Det har skrivits otroligt mycket om var skolavslutningarna skall vara; i kyrkan eller någon annanstans. Svenska folket är kluvet, men jag tror trots allt att det är en stor majoritet som kan tänka sig att vara i kyrkan eftersom det handlar om en god tradition i vårt land.

Men det senaste utspelet som kommer från humanisternas ordförande är att han vill ha skolavslutningar i kyrkan! Men så kommer det fantastiska: "Däremot anser Sturmark att prästen bör få ledigt på skolavslutningen och att någon annan bör leda ceremonin. Detta för att skolavslutningar inte är några kristet religiösa ceremonier, argumenterar Humanisternas ordförande." skriver Dagen.

Det stora argumentet i hela debatten har varit att ingen elev skall behöva bli påtvingad en religion, ingen elev skall känna sig kränkt. Men vilken syn har egentligen Sturmark när det gäller präster? Och vad anser han om t ex symbolerna i kyrkorummet? Är det inte väl långt att stänga ute anställda från sin arbetsplats? Är det rätt att diskriminera några för att inte diskriminera andra?

Och själva rummet är en predikan i sig med altartavlor m m och att säga att det bara är fantasier, om man nu säger så, är ju egentligen detsamma som att offentligt dumförklara oss om regelbundet firar vår gudstjänst och som tror på det som dessa konstverk och symboler vill visa på!

Skall man nå någon form av ömsesidig respekt får man nog hitta andra lösningar.

Joachim - som visserligen tror på vikten av en god predikan. Men för att förvandla en människas liv behövs nog mer än en skolavslutning

Kris eller inte - men kyrkan står vid ett vägskäl!

2011-06-16T13:20:00.002+02:00

Elisabeth Sandlund skriver: "Nu är det dags att ge ordet till dem som vill bygga upp framtidens Svenska kyrka, att lära av de goda exempel som trots allt finns och att våga tänka nytt när det gäller organisation och finansiering - men inte när det gäller lära och trossatser."

Detta är enligt mig ett sant påstående att det ofta tycks vara så att man blandar ihop organisation med trossatser. Och jag tror det beror på att man menar att man hela tiden försöker sträva en organisation som bättre skall ta vara på de resurser vi har, så att vi på ett djupare sätt kan ägna oss åt "kärnverksamheten" som t. ex. diakoni eller vad man nu vill lyfta fram. Men hur kommer det sig då att så få ändå tror på Jesus inom kyrkan trots att alla dessa förändringar har gjorts?

Elisabeth skriver vidare att: "Rapporten om hur medlemmarna ser på Svenska kyrkan har förutsättningar att bli ett utmärkt verktyg i den krishantering som borde ha satts igång för flera år sedan." och hon syftar på den undersökning som på ett ganska tydligt sätt visar hur det står till med Svenska kyrkan.

Enligt Dagens artikel så visar denna rapport på att "bara 10 procent av Svenska kyrkans medlemmar anser sig ha en stark relation till kyrkan. Och bara 15 procent av dem tror på Jesus. Men biskop Eva Brunne vill inte kalla det för en "krisrapport"." Och man kan fråga sig när det blir kris i kyrkan?

Själv tänker jag på yngre generationer som dessutom har en särställning i kyrkoordningen. Det står så här i inledningen, första avdelningen, i KO "Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär. Svenska kyrkan inbjuder alla att tillhöra trons folk och dela dess liv. I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet."

Dessa yngre saknar i många fall både kunskap, erfarenhet, förebilder och vänner när det gäller kristen tro och det ser jag som en sorg eftersom jag tror att den kristna tron på ett unikt sätt kan komma med sådant som en unga människa behöver i livet, särskilt då många vittnar om att barn idag lever under en ny slags press när det gäller status (barnfattigdom), relationer och framtidstro. Men det är ju egentligen inte de yngre som har problemen utan föräldrargenerationen som idag är indragna i så mycket av förverkligande och konsumtion. Den tomhet som många vuxna idag vittnar om är skrämmande och barnen möter dess konsekvenser.

Visst finns det oerhört mycket att vara tacksam över och det är både jag och många andra, men samtidigt vill jag säga att det sker något i samhället som inte är gott och som inte blir bättre för att man blundar för det! Och det är detta som återspeglas i de siffror vi kan läsa när det gäller kyrkan. Individualismen, egenrättfärdigheten och många gånger brist på respekt och lydnad gör att många idag kör sitt eget lopp, så länge det håller. När det sedan kraschar undrar man vad samhället tog vägen och varför Gud inte gör något eller åtminstone undrar man över en förunderlig passivitet från hans sida.

Jag tror kyrkan är otroligt viktig i detta samhälle, därför är jag kvar och kämpar med traditionell verksamhet och jag tror och är övertygad om att gudsordet håller alltjämt, så länge Jesu egen person och lära lyfts fram och blir så tydlig den kan. Jag är fast förvissad om att guds helige Ande kan hjälpa sin kyrka och alla våra olika församlingar framåt i sin strävan efter att förvandla liv och miljöer. Jag är inte missmodig utan jag välkomnar denna rapport för att se hur vi skall gå vidare. Kris eller inte, något måste ske och det snart!

Joachim - som funderar på hur evangeliet på bästa sätt skall sträckas ut till andra

Svenska kyrkans medlemmar utan stark relation till kyrkan

2011-06-15T11:20:00.002+02:00

"Å ena sidan en närvarande, hoppingivande kyrka med stor kontaktyta och stort förtroendekapital. Å andra sidan medlemmar med en svag relation till kyrkan, och ointresse för kristen tro. Så beskrivs slutsatserna av undersökningen." som presenterades i Stockholm vid ett seminarium.

Enligt undersökningen så är det bara 10 procent av Svenska kyrkans medlemmar som anser sig ha en stark relation till kyrkan. Och bara 15 procent av dem tror på Jesus. Och den tredje siffran som tas upp är att den gudstjänstfirande gruppen utgör cirka 300 000 personer.

Ärligt talat så är detta ingen överraskande nyhet för mig, utan snarare en bekräftelse på att så här ser det ut idag. Frågan är bara hur man skall förhålla sig till denna information. Skall man lägga ner kraft att få de som inte tro på Jesus att börja tro? Eller skall man satsa på de 15 procenten som faktiskt tror? Är det den gudstjänstfirande gruppen som bestämmer hur gudstjänsterna skall utformas eller är det de som inte kommer dit som skall säga hur det borde vara?

Ja, många frågor dyker upp, men hur man än vrider och vänder sig, handlar det till slut om hur den personliga relationen till Jesus ser ut. Och om inte kyrkan tar ansvar för denna mission/evangelisation, så kan man fråga vem som skall göra det? Ser man till kyrkoordningen är det av vikt att bl. a. fira gudstjänst!

Finns det idag en "sorg" eller "nöd" över att så många inte har en relation till varken kyrka eller Jesus? Och i så fall hur tar den sig uttryck?

Som ordförande i Oas och som kyrkoherde ser jag ju samtidigt den enormt stora längtan som finns hos rätt många människor i att just få växa i tro på en levande Gud. Speciellt när man varit tydlig i att själv visa på sin tro och sin roll märks det en positiv reaktion. Ändå har det i vårt land spridit sig en rädsla att alltför mycket visa på sin kristna tro. Då kommer det lätt kritik, även från trossyskon.

Det är bra att det genom undersökningar blir tydligt hur det faktiskt ser ut, sedan är det svåra saker att undersöka. Detta med kristen tro t. ex. hur mäter man den?

Det som är min förhoppning är att vi, trossyskon, än mer ser vår kallelse att tillsammans inser att vi bär på ett ansvar att vara tydliga vittnen för människor omkring oss! Då tar vi Jesu egen missionsbefallning på allvar.

Joachim - som ser möjligheter till evangelisation

En fantastisk kärleksförklaring!

2011-06-14T11:22:00.000+02:00

Lyssna till den här sången, i vilken Chris ger sin kärleksförklaring till sin kära. På bilderna syns när han friar till henne och man riktigt känner glädjen.

Men sedan händer det som kastar omkull alltsammans, hon råkar ut för en olycka och då skriver han denna sång. Även här finns det klipp infogade.

Den har många djup och kan visar något av hur man också kan uppleva Jesu kärlek.

Att sedan sången är bra i sig är bara ett plus. Lyssna och låt dig bli berörd!

Joachim - som tackar dottern för detta klipp

Pilgrimsrally

2011-06-10T07:40:00.002+02:00

Idag är det dags att tillsammans med vänner i MC-klubben Skyriders och ev. övriga inbjudna att ge sig av på Pilgrimsrallyt. Att vara tillsammans några dagar i god gemenskap, med hojen och ha samtal kring viktiga frågor som berör ens innersta är nåd.

Här kan du läsa mer om den kristna mc-klubben Skyriders!

Detta år far vi till Skagen och bor på Skagenkyrkan som vi vill vara med och stötta! Vi kommer att ha andaktsstunder och reflektioner utmed färdvägen och förhoppningsvis blir det inget regn.

Joachim - som njuter av hojåkandet .... ....

Vill bara på minna er om en mc kortege i sommar som vi hoppas att många skall ansluta sig till och det är den 16 juli med start vid Kungsbacka ishall kl. 12:00. Kortegen går i samband med Oas sommarmöte.
Se mer på Skyriders länk ovan.

Församlingsprestentation på Youtube

2011-06-09T20:02:00.000+02:00

Här kommer en liten församlingspresentation på YouTube för den som är intresserad.

Kungsbacka/Hanhals pastorat

Välkommen hit i sommar, vecka 28 (12-16 juli), då Oas-rörelsen har förlagt sin stora sommarkonferens
i Kungsbacka (Ishallen). Kom och lyssna på intressanta föredrag och var med på härliga möten! Vi firar alla möjliga sorters gudstjänster och får många tillfällen att möta nya och gamla vänner.

Joachim som både är glad kyrkoherde i Kungsbacka och Oasrörelsens ordförande.

Se också Oas hemsida för mer information!

Statistik, kyrka och framtid - skuld och ansvar?

2011-06-06T09:22:00.004+02:00

"Siffrorna för deltagande i gudstjänstlivet säger absolut ingenting om tro och andlighet hos folket i Sverige. Inte ens de troende går självklart i kyrkan längre. Och linjerna korsar varandra på ett egendomligt sätt." menar biskop em. Bengt Wadensjö i tidningen Dagen. Så långt kan jag i viss mån förstå vad han menar, eftersom det absolut måste vara så att det finns kristna bekännare utanför kyrkans eget medlemstal och att man inte med nödvändighet måste fira sin gudstjänst enligt Svenska kyrkans handbok.

Men sedan ger han de som regelbundet firar sin gudstjänst i kyrkan skulden för att man inte ta till vara den andlighet som finns utanför kyrkans väggar och skriver så här; "Traditionalisterna har ockuperat kyrkan. 29 procent av de troende går varje vecka i kyrkan och 28 procent någon gång i månaden eller kvartalet, alltså ungefär 60 procent av gudstjänstdeltagarna.""Det är naturligtvis viktigt att deras andliga behov tillgodoses men det är fel när det sker på bekostnad av dem som har andra andliga behov."

Jag känner mig både förvånad och bestört över sådana slutsatser. Kyrkan har tappat väldigt många både medlemmar och gudstjänstfirare under de senare åren och vi som fortfarande kämpar med mission och evangelisation behöver istället bli uppmuntrade av våra biskopar! I Kyrkans tidning kunde man läsa följande artikel: "Vart är Svenska kyrkan på väg och vad vill den? Både vi och många med oss undrar. Vi har nåtts av budskapet att det varit ”Drop-in-dop” i domkyrkan i Västerås. Är det på detta sätt, som Svenska kyrkan vill marknadsföra sig och värva medlemmar?" och rubriken som artikelförfattarna har satt är "Visa vägen biskopar!"

Om vi leker med tanken att de som idag firar sin gudstjänst regelbundet inte heller gör det, vad skulle då hända? Eller en annan synpunkt är att "traditionalister" förs nästan alltid fram som tillbakasträvare. Den förnyelse som skett i Sverige när det gäller översättningar, handboksreformer, syn på äktenskapet och mycket annat visar på otroligt mycket vilja till förändringar och ändå går våra siffror neråt! Här är det ju många aktörer på planen men nästan alltid vill man hitta en "syndabock"! Var ligger det gemensamma ansvaret? Att säga att en grupp har ockuperat kyrkan löser kanske inte problemet direkt. Det känns ibland som om vi som blir måltavla för detta påstående skall få dåligt samvete och känna skuld. Men inget av det tänker jag ta på mig, men däremot vill jag dela ansvaret och nöden.

För mig handlar det om salt och ljus. Saltet får inte mista sin sälta och ljuset får inte sättas under skäppan. Var finns enligt Wadensjö sältan idag som hjälper människor till tro?

När evangeliet klart förkunnas upptäcker folk att det finns något som får deras liv att förvandlas och det är det som är vår kallelse, att föra ut detta ljus till människor som lever i olika former av mörker idag.
Församlingen är världens hopp sa Bill Hybels och det håller jag med om. Kyrkan / församlingen behövs för alla dessa ensamma, sargade och oroliga själar som idag finns i vårt land.

Joachim - som känner stor glädje i att just bygga kyrka oavsett om man får etikettstämpeln traditionalist eller någon annan på sig!

Handelsbodens kortege - 2011

2011-05-26T10:57:00.004+02:00

Idag är det runt om i landet något som kallas Handelsbodenskortegen som samlar motorcyklister till gemensam utfärd och som samtidigt vill vara stödjande för Mustaschkampen 2011 - cancerfondens arbete/forskning när det gäller prostatacancer. se länken; Handelsbodskortegen

Det är något stort när många kommer samman och man delar en vision och något gemensamt. Här är det framför allt motorcyklarna som är i fokus. Detta är så viktigt och gör att många trivs. Du kan vara den du är och behöver liksom inte göra dig till. Självklart handlar det om ett mc-intresse. Liksom de som gillar klassikt musik kanske finner gemenskapen i operahuset!

I kyrkans värld borde det vara likadant, men ibland känns det som om vi har tappat fokus på det som är gemensamt och istället kollar in att "man har rätt cykel". För mig är det i alla sammanhang självklart att kyrkans viktigaste person, Herren Jesus, är i fokus! Sedan kan man alltid nyansera sig och vara mer eller mindre retorisk etc. För efter åsikten handlar det ofta hur man framför den. Men för mig handlar det mycket om passionen och överlåtelsen.

När man är med t ex mc-folket lyfts just detta fram, hängivenheten och själva grundidén med mcåkandet, ni vet frihetskänslan ....!

Allt detta finns redan i många kyrkliga sammanhang, men jag tror ändå att det finns utrymme till att låta sig inspireras och bli bättre på att förmedla detta till andra, mer än vad som sker idag. Vi måste inte dela åsikterna, vi måste inte tycka lika, men vi måste veta vad som är trons kärna och stjärna! Vi måste vända oss mer mot honom än mot varandra. Det är han som visar oss vilken väg vi skall gå .. ..

Joachim - som ser fram emot dagens kortege

Personalresa 2011

2011-05-23T23:38:00.002+02:00

Har tillsammans med arbetslaget tilllbringat dagen på ön Nidingen utanför Kungsbackafjorden. Med ribbbåt/vanlig båt tog vi oss ut till denna fantastiska ö. Ca 700 fartyg har förlist runt ön under årens lopp.

Inte alla, ens bland dem som är uppväxta här, har haft möjlighet att komma till ön. Vi fick en gemensam dag och förutom öns historia lärde vi oss också lite om fågelskådning.

Det är viktigt för ett arbetslag att bryta det vardagliga mot något annat. Vi fick på ett fantastiskt sätt se hur underbar Guds natur är. Han är en stor Gud!

Joachim - som hoppas att medarbetarna blev inspirerade.

Jesusmanifestationen

2011-05-22T19:29:00.003+02:00

Så har det åter genomförts en manifestation för och med Jesus. De kristna är mycket nöjda och det stora är kanske just detta, att komma samman från olika kyrkliga traditioner och tillsammans tillbedja Herren Jesus. Så här skriver de tre stora kristna tidningarna:

Kyrkans tidning

Dagen

Världen idag

Personligen tror jag att Jesusmanifestationen måste i framtiden ner på lokalt plan. Inte istället för den som nu genomförs, utan som ett komplement. Det är med väldigt stor fart som kristendomen just nu försvinner från vårt land och i folks vardagliga liv. Och det hjälper inte med analyser och att hitta syndabockar för att förklara varför det ser ut som det gör, utan vi måste inse att vi lever i ett missionsland! Våra grannar och arbetskamrater, ja de som vi dagligen möter i olika sammanhang, känner inte till det kristna livet och vet inte vad det innebär att vara en bekännande kristen. Och vi, som är det, vet inte hur vi riktigt skall förhålla oss till denna situation. Vi är livrädda att hamna i de två kända dikena, okänslighetens och rädslans dike. Att antingen visar vi för lite respekt för andras integritet eller så är vi rädda att förlora kontakter och relationer och som konsekvens få en "stämpel" på oss.

Det enda raka frågan vi måste ställa oss är om vi verkligen vill smitta av oss av den tro som vi själva anser oss vara bära av? Det handlar om en slags motivation som i grunden handlar om hur djupt Jesu egen missionsbefallning når i vårt inre.

När jag ser på Jesusmanifestationen så är det framför allt detta, att böja knän tillsammans med andra inför Herren själv! Att lyfta fram Skriften, Guds eget ord, som något heligt. Jag längtar efter den helighet som inte har sin grund i massa åsikter utan i relationen med den uppståndne. Det är detta som jag tror är den djupaste längtan som folk delade i Kungsträdgården. Och att få bära ut detta i en vardag!

Joachim - som bär på en evangelists vision

Ps. Fotot är från Världen Idag Ds.

Kungsbacka/Hanhals pastorat söker ny ekonom!

2011-04-28T09:06:00.002+02:00

Här kommer en uppmaning till dig som vill jobba med ekonomi och personaladministration i en kristen miljö och med ett engagerat arbetslag samt med både förtroendevalda och frivilliga som vill "bygga församling".

Så här ser annonsen ut och hör gärna av dig!

EKONOM

Kungsbacka och Hanhals kyrkliga samfällighet består av två församlingar och tre kyrkor med ca. 10 000 kyrkotillhöriga. Vår kamrer går i pension och därför söker vi nu en högskoleutbildad ekonom till en variationsrik tjänst som både kräver självständigt arbete och lagarbete.

Samfälligheten har en tydlig vision, att ”alla människor i Kungsbacka/Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus” och med den framför oss vill vi erbjuda dig att bli medarbetare tillsammans med övriga 22 anställda och ett stort antal frivilligarbetare.

Kungsbacka kommun tillhör en av de mest expansiva i landet. Vi står inför spännande och positiva utmaningar att med de resurser som finns i form av god ekonomi, engagerat arbetslag och goda lokaler bygga framtidens kyrka.

Dina arbetsuppgifter kommer i huvudsak att vara följande:
Budget och budgetuppföljning
Bokslut och årsredovisning
Personaladministration såsom lönehantering, lag och avtalstolkning samt utformning av policydokument inom området
Upphandlings- och inköpsfrågor
Skatte- och momsfrågor
Fastighetsfrågor
Utredningar och analyser
Datasupport
Myndighetsutövning gällande kyrkogårdsfrågor

Sekreterarskap

Vem är du?

Du har en dokumenterad ekonomisk utbildning på högskolenivå och gärna fem års erfarenhet av självständigt ekonomiarbete. Du har goda kunskaper inom data/it och vi ser gärna att du har kunskaper inom personalområdet inkluderat förhandlingsvana.

Att utveckla rutiner och arbetssätt är en naturlig del i arbetet för dig.

Vi ser det som en fördel om du har erfarenhet från dylikt arbete inom Svenska Kyrkan och har kunskap om dess verksamhet och regelverk.

Vi söker dig som har lätt för att följa upp planer och sätta tidsramar. Du har initiativkraft och förmåga att arbeta självständigt, men är samtidigt lyhörd och smidig i umgänget med andra.

Du har god förmåga och trivs med att kommunicera i både tal och skrift/siffror och text.

Som person är du serviceinriktad, flexibel och noggrann. Som hög tjänsteman kommer du att i många situationer representera samfälligheten och dess vision, därför är lojalitet en nödvändig egenskap.

Vi ser fram emot din ansökan, dock är sista ansökningsdagen den 20 maj. Den skickas på mejl till kungsbacka.pastorat@svenskakyrkan.se eller Box 102 18, 434 23 Kungsbacka

För mer information eller svar på frågor kontakta:

Kyrkonämndsordförande Eva Kårstad, tel nr: 0709 - 728332, eva.karstad@telia.com eller
Kyrkoherde Joachim Holmgren, tel nr: 0702 - 777720, joachim.holmgren@svenskakyrkan.se

Joachim - som ser fram emot många goda sökande!

Ny ordförande i Oasrörelsen

2011-04-26T23:39:00.000+02:00

Så har det blivit allmänt känt att jag tackat ja till att bli ordförande i Oas. Så här står det i Kyrkans Tidning

"Joachim Holmgren, 48, kyrkoherde i Kungsbacka-Hanhals är ny ordförande i Oasrörelsen. Vid årsmötet för två veckor sedan ersatte han Leif Nordlander, kyrkoherde i Vara."

Även tidningen Dagen har snappat upp det och skriver: "Joachim Holmgren har varit med i Oasrörelsen i många år och ser nu fram emot mötet i Kungsbacka i sommar. Där möts människor från en mängd olika kristna sammanhang, men med en gemensam önskan att bidra till att människor ska upptäcka vad den kristna tron handlar om."

Med tanke på hur det ser ut i vårt samhälle, så är det verkligen en utmaning att stå för det kristna. I många sammanhang och på olika sätt ifrågasätt den kristna tron och dess utövare. Ibland med alla rätt, men oftare på ett sätt som visar på okunskap eller bristande vilja till förståelse. Man kan idag raljera över den kristna tron och Jesus själv på ett sådant sätt som var otänkbart i min ungdom. Och denna utveckling har gott fort och med den också okunskapen kring de andliga frågorna. Som far till tre unga vuxna har jag haft förmånen att se in i en värld av kommande ansvarstagande samhällsmedborgare och utan att överdriva står inte kristendomen särskilt högt i kurs eller överhuvudtaget vikten av en medveten tro, oavsett hur den ser ut.

Oas vill skapa ekumeniska kontakter och möjligheter till samtal mellan människor med olika traditionella kristna bakgrunder. Personligen trivs jag väldigt bra i möten med kristna från andra traditioner. Man måste inte hålla med i allt men man kan lära och känna respekt.

Jag ser fram emot det förtroendet jag fått som ordförande och skall med Guds hjälp och tillsammans med den övriga styrelsen, de anställda, hela ledarskapet och alla stödjare i landet verka för det som bygger upp Guds rike.

Jag kan inte låta bli att uppmuntra dig till att bli regelbunden givare till Oas. Om vi blev ytterligare fem hundra i landet som gav en hundralapp i månaden så skulle vi ha helt andra möjligheter än vad vi har idag.

I förra veckan var jag med i Kanal 10's påskprogram och fick då ingen riktig tid att svara på tittarfrågor. Så här var en fråga formulerad: "Hur arbetar ni för att etablera Oas rörelsen på fler platser t ex i Norrland?"

En bra fråga för den visar på att det Oas gör är bra, och att vi behöver komma till fler platser, speciellt i norra Sverige. Nu har vi ju ett sommarmöte i Storstrand / Piteå i juli månad, dit vi hoppas att många, boendes i norra Sverige, skall hitta! Men visst, det räcker inte och vi skall ta frågan med oss på kommande styrelsemöten.

Joachim - som ber om Guds vishet, frid och glädje.

Den religiösa kartan ....

2011-04-19T08:30:00.001+02:00

Spännande och intressant vad som sker på olika platser just nu. Det jag tänker på är följande:

Den värdekonservative katoliken Timo Soinis parti står för den största förändringen i finska val som något parti gjort mellan två val.

I tre dagar varade Dalai lamas besök i Sverige. På söndagen deltog han i gudstjänstfirandet i Lunds domkyrka.

Sveriges trossamfundsminister Stefan Attefall deltar i saligförklaringen av förre påven Johannes Paulus II. Ett par miljoner troende deltar i ceremonin på plats i Rom den 1 maj.

Katoliker, buddister och samfundsminister i en salig blandning och det är troligtvis så att en del av oss känner glädje över något av det ovanstående och andra förfäras över vart vi är på väg. Och i detta blir det lätt en konsekvens att man "stör sig på dem som står på andra sidan och hurrar" och med löje ser världen åter på hur man träter. (Sv. ps. 57 O. Hartman).

Själv tillhör jag dem som har svårt att, så här i stilla veckan när man som kristen vandrar med Jesus vägen till korset, förstå att en som inte ser Jesus som sin Frälsare får det utrymmet i en gudstjänst. Jag kan förstå kärleksbudskap mm, det har vi kristna inget monopol på och även en politiker kan tala sanning och kärlek, fast i annan kontext.

Jag kan uppleva att i det samhälle som vi idag är ansvariga för är kunskapen, bilden, erfarenheten av ett liv med Jesus otroligt mycket svagare än bara för några årtionden sedan. Ser man till kyrkoordningen, bibeln (Matt. 28), församlingsinstruktioner m.m. så behöver vi på ett nytt sätt lyfta fram det centrala i det kristna budskapet. Och det är inte i första hand politiker som har denna kallelse! Det som sker i Finland kan lätt bli, att det blir en sammanblandning av partipolitik och evangelium.

Min största oro är att Sverige blir ett "religiöst analfabetiskt land" i vilket vi varken kan, tillåts eller har möjlighet att utöva vår kristna tro. Det behöver absolut inte bli så och jag är egentligen optimistisk. Men det krävs inte bara goda tankar utan handling och en vilja i att missionera det kristna på ett sunt sätt.

Joachim - som denna dag far till Älmhult och medverkar i kanal 10

Ny ordförande i Oas rörelsen i Sverige

2011-04-15T10:27:00.003+02:00

Oasrörelsens ledarskap möttes till årsmöte den 9-10 april.Vid mötet gjordes ett antal val, bl a valdes jag till ordförande, vilket är både hedrande och stort! Att jag tackade ja till detta uppdrag beror uteslutande på min kallelse att på något sätt bidra med att fler skall få möjlighet att lära känna Jesus Kristus och samtidigt att människor skall bli bevarade i tron på honom. För mig har vännerna inom Oas varit av största vikt för min andliga tillväxt.

Inom rörelsen har jag mött många olika kyrkliga traditioner och människor med väldigt olika erfarenheter, men det gemensamma och det som jag själv "brinner" för är fokuset på bibelns ord, förnyelsen i den helige Andes kraft och en rik och varierande lovsång på mötena. Många har de undervisningstillfällen varit som gett mig "fast föda" och många härliga gudstjänster har man fått vara med och fira. Allt detta är nåd och att få vara ordförande i detta sammanhang är en stor glädjefylld utmaning!

När Guds ord proklameras skapar det debatt och man sätter igång krafter som stundtals kan vara besvärliga. Men så har det alltid varit och kommer att så vara intill den dag Herren kommer åter. Kan jag bidra med försonliga samtal och med inspiration skall jag göra det, och dessutom med frimodighet! Oas är bara en av alla rörelser som finns och även inom Oas finns det brister eftersom ingen av oss är perfekt.

Den tuffaste utmaningen just nu, förutom att det andliga klimatet är ganska kärvt i landet, är ekonomin. Vi behöver verkligen många fler fasta givare som kan avvara någon hundralapp i månaden! Du kan bli en regelbunden givare genom att skicka in följande ifyllda talong:

"Regelbunden månadsgivare till Oas"

Tänk er ytterligare 500 givare som ger 100 kronor varje månad! Det är 600 000 kronor. Idag kämpar vi med ett underskott som i längden inte är särskilt positivt.

Sommarmötet i Kungsbacka blir en höjdare med många goda talare och ett varierande program som borde passa de flesta. Ni är så välkomna dessa dagar, 12-16 juli, för vi behöver alla just denna uppmuntran och inspiration. Se hela programmet och seminarierna på följande länk;

"Sommarkonferensen i Kungsbacka"

Jag är öppen för samtal och synpunkter och tar gärna emot funderingar kring hur vi mer skall inspirera de kristna i landet. Oas är ingen egen kyrka utan vill verkligen uppmuntra lärjungar var de än befinner sig. Konstruktiva förslag är alltid nyttiga att lyssna till.

Joachim - som ser fram emot våren och sommaren. Vi har härliga Oas samlingar i både Göteborg och på andra platser. Inte minst Jesusmanifestationen uppe i Stockholm är en höjdpunkt!

Präst vill inte tala om synd

2011-04-09T07:25:00.002+02:00

Tidningen Dagen skrev följande: "Prästen Ulla Karlsson i Västerås stift rörde upp mycket känslor när hon menade att Jesus inte behövde offras. Nu har hon anmälts till Domkapitlet." Vad jag har förstått är hon inte ensam om att vilja ta bort sådana "obehagliga begrepp" som synd i kyrkan.
Hon skriver också: "Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!"
Hela hennes debattartikel kan ni läsa i Kyrkans Tidning!
I denna anda pågår just nu också funderingar kring dopet och om man måste ha med en befrielsebön i samband med dopgudstjänsten, för det lilla barnet har väl inget med det onda att göra!

För mig som präst i kyrkan är dessa tankar helt otro-liga. När jag avlade mina prästlöften och sa JA, var det ju med den stora uppgiften att vara ett mänskligt redskap för Guds utstäckta nåd. Att förvalta sakramenten och bedriva undervisning handlar ju om att ta Jesu ord och liv på allvar. Dopets vatten och vita dräkt visar på renhet och nåd och nattvardens försoning, att den som äter och dricker blir bevarad till evigt liv!

Jag ser idag en mänsklighet som är i ett oerhört behov av evangelium, men skall vi som en dålig läkare inte rensa såren före operationen, utan bara säga att allt står väl till, så lurar vi människor och möjligtvis också oss själva men inte livet och sanningen, inte Gud själv! Ett sår behöver renas och ett ordentligt grundarbete behövs. Kirurgen själv är noga med tvagningen och det gäller oss präster och kyrkan i dess helhet, att vi själva först tar emot förlåtelsen/renheten för att sedan räcka den vidare.

Förlåtelsen är ju det bästa kyrkan har att komma med och i alla fall jag behöver denna - nåden - varje dag. Men förlåtelsen/frälsningen/försoningen finns inte vid sidan om den död och uppståndelse som Jesus, Guds egen son och vår Frälsare, gick igenom. Därför kallar jag mig kristen! Jag vill liksom Paulus lära känna kraften i uppståndelsen! Om vi tar bort denna grund menar jag att då handlar det om en annan religion.

Joachim - som är tacksam för fastans rika liturgi och de spännande texterna vi får läsa när vi följer Människosonen på vägen upp till Jerusalem

Till tro - Växjö stifts nya "Koncept"

2011-04-03T09:15:00.002+02:00

Ta del av grannstiftets nya satsning som känns, om det genomförs, som riktigt angeläget. Så här står det att läsa på deras hemsida;

"till tro är ett koncept som syftar till att stärka och utveckla Växjö stift och dess församlingar. Syftet är att lyfta den kristna tron och skapa livskraftiga och tilltalande gemenskaper i stiftet som bär för framtiden.

Inom ramen för till tro kommer det att erbjudas kurser och material i samarbete med S:t Sigfrids folkhögskola.

till tro består av fem olika fokusområden, vart och ett lika viktigt för en levande församling: Vårda det heliga, Förtroendefullt ledarskap, Göra skillnad i världen, Lärjungaskap i dag och Bygga levande gemenskaper. Inspirationen till till tro har hämtats från Växjö stifts vänstift i Oxford, som har utvecklat ett liknande koncept, Living faith for the future.

till tro är inget projekt utan ett koncept. Det finns inget tydligt slutdatum, utan tanken är att konceptet ska leva vidare och på sikt genomsyra all verksamhet i stiftet. Målsättningen är att alla stiftets församlingar ska vara delaktiga i konceptet inom fem år, men det är upp till varje församling att avgöra om och på vilket sätt man vill delta. Huvudsaken är att konceptet ska leda – till tro!"

Speciellt vårda det heliga känns angeläget. Det är inte så mycket som är heligt idag och i Växjös egna stiftstidning framkommer det att man välkomnar en tydlighet när det gäller kyrkans "kärnverksamhet".
Idag är det nästan så att om man bara nämner Jesu namn, känns det som man blir betraktad som konservativ och omodern. Fast egentligen tror jag det finns en stor nyfikenhet på vad kyrka och kristen tro handlar om.

Joachim - som hoppas att ju mer man sätter fokus på kristendomens centrum, ju närmare kommer vi varandra och ju mer viktig blir kyrkan

Ledare måste skapa en kultur för tillväxt

2011-03-26T07:57:00.002+01:00

Har under några dagar mött Biskop Andrew Watson och hans fru Beverly från Birmingham (Aston) och blivit mycket inspirerad av det som sades och gjordes. Biskopen undervisade vid flera tillfällen, han tjänstgjorde som förebedjare och under mat- och kaffestunderna delade han gemenskapen och lyssnade på berättelser från oss som var där. Med allt detta skapade han en kultur/anda som bidrog till fördjupad tro och värme.

En annan som lyfter fram församlingskulturen är John Burke som är församlingsledare och författare i Gateway Church, Texas. I Dagen skriver han bl. a. "Vår uppgift är att skapa den rätta jordmånen, en hälsosam omgivning dit människor som har rört till sina liv kan komma som de är och där Gud kan åstadkomma tillväxt över tid." och vidare menar han; "Som ledare har du inte möjlighet att förmedla allt det Gud har att ge genom din undervisning. Så tänk efter: Vad är det som är centralt? Vad tryckte Jesus särskilt på? Vad behöver kommuniceras om och om igen?"

Personligen tror jag att han berör något mycket viktigt, men samtidigt är det svårt, för han lyfter fokuset från det yttre till själva kärnan. I vilken förpackning förmedlas innehållet på bästa sätt till dagens människor? Medan vi ibland vänder för mycket på detta och lätt glömmer innehållet på bekostnad av alla ansträngningar för att hitta de rätta formerna.

Här behövs en sund och gudomlig balans. Att se på Jesus, hur han gjorde, att få balans mellan ordet och tjänsten. Att vara tillåtande men ändå inte undfallande. Att våga vara tydlig utan att bli fördömande. Att fråga efter Jesu vilja och då kommer vi snart in på den bön han själv lärt oss - Herrens bön. Varje bönemoment i den är, när man på djupet reflekterar över den, förvandlande i våra liv.

Kom ihåg att du påverkar den kultur som finns i den församling du är med och låt oss tillsammans sträva efter att det för fler möjliggörs ett möte med den Uppståndne.

Joachim - Som vill se oss vuxna som "smittsamma" lärjungar i vilka de yngre ser och känner en Kristuslikhet

Seminarier på Sommarkonferensen i Kungsbacka - v.28

2011-03-06T09:59:00.000+01:00

Vänner

Här kommer information om seminarierna under Oas sommarmöte. Platserna för respektive vet vi ännu inte, men se vilken mångfald och vilken bredd! Diakon Inga från S:ta Clara i Stockholm berättar om arbetet på "Plattan". Den rumänske prästen Fader Picu delar med sig av att det är glädjen i uppståndelsen som driver honom och dagcentret Arca att jobba med de funktionshindrade barnen och ungdomarna. Elisabeth Sandlund berättar om sin troskris! Ja, detta är bara något av allt. Välkommen att ta del av det som passar just dig!

Onsdag-Torsdag kl 15.00 - 16.30
1. Ann-Ida Fehn - “Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut!” Ps 32:1
2. Anne-Berit Ekström - Människa - vad är du värd? Funktionshinder - grund för selektion?
3. Kjell Petersson - Gud håller vad han lovar - om Kristi närvaro i sakramenten
4. Jan Sköld - Profetians gåva i teori o praktik
5. Hakon Långström - Den sköna Herrens gudstjänst
6. Christian Othzén - Din arbetsplats - Ditt missionsfält
7. Jonas Magnusson - Bibeläventyret för oss vuxna
8. Fader Picu - Uppståndelsens glädje! Seminariet tolkas från rumänska. Endast onsdag.
9. Ingemar Rådberg - Saligprisningarnas folk, Matt.5:1-11
10. Märtha-Greta Halldorf - Att lyssna till Guds röst
11. Bernth Antonsson - Om förbön och att vara förebedjare Smakprov ur Kurs i läkande förbön. www.helhetgenomkristus.nu Obs! Tvådagarsseminarium
12. Göran Prytz - Bikten, himmelskt manna till glädje och bot
13. Daniel Viklund - Kristi kyrka, en profetisk röst i tiden
14. Lena Lagerkvist - Glädjen i att dansa, röra sig och finnas till. Dansseminarium, för dig som vill pröva på lovsångsdans

Fredag kl 15.00 - 16.30, Lördag kl 16.00-17.30

15. Eskil Hofverberg - Jag är ju kristen, varför är jag då inte glad?

16. Inga Pagréus - Inga på plattan

17. Bengt Pleijel - Godhetens återkomst. Detta seminarium endast fredag

18. Helen Sjöberg - Bön och Guds ledning

19. Elisabeth Sandlund - Min första troskris

20. Marcus Törnqvist / Elsa-Maria Gustafsson - Att starta en bönegrupp på sin arbetsplats

21. Börje Erdtman - Förlåta massmördare?

22. Åke Carlson - Livet i den helige Ande

23. Per Ewert - Vem tänder stjärnorna? Människans stora frågor som kontaktpunkt för evangeliet

24. Bernth Antonsson- Om förbön och att vara förebedjare Smakprov ur Kurs i läkande förbön. www.helhetgenomkristus.nu Obs! Tvådagarsseminarium

25. Torbjörn Freij - Andlig urskiljning.

26. Eva Clarängen - Välkommen, eller inte - berättelser från ett Sverige Du kanske inte känner Om migration, mångfald och rädslans konsekvenser

27. Kristin Jonsson - Om vi vill starta Oassamlingar därhemma, hur gör vi då?

28. Mikael Fälthammar - Den Helige Ande i den Ortodoxa kyrkan

29. Lukas Berggren - ”Går det att förändra världen?” Ett seminarium som med historiska, bibliska och nutida exempel hjälper oss att se hur vi som kristna kan förändra vår samtid.

Joachim - som tror att det finns något intressant för alla

Massmedias roll

2011-03-03T18:23:00.004+01:00

Har idag varit föremål för en artikel om Oasrörelsen verksamhet. Fick efter frågan om hur många som beräknas komma på sommarmötet i sommar v. 28 i Kungsbacka påståendena om att Oas inte vill förespråka äktenskap för homosexuella samt att man är emot kvinnliga präster. Den lilla intervjun tog inte upp vad Oas egentligen vill eller är och den kvinnliga kollegan som huvudsakligen uttalade sig, menar att sådana som vi i Oasröelsen har en människosyn som hon inte gillar. Tänker på att tidningen Dagen idag skriver om att antalet katoliker ökar och de är verkligen konservativa i mångt och mycket! ("Det finns nu nästan 1,2 miljarder katoliker i världen. Den katolska populationen ökar mycket snabbt – på två år har antalet döpta katoliker ökat med 15 miljoner")

Vi har yttrandefrihet och tryckfrihet och det är helt okej att tycka olika. Samtidigt säger vår nuvarande biskop att vi är ingen åsiktskyrka. Jag har aldrig predikat mot en kvinnlig präst, eller en manlig för den delen, under mina 22 år! Jag har haft gott samarbete med de kvinnliga präster som jag haft i samma arbetslag och jag är inte emot personer som är homosexuella! Offentligt har jag aldrig i massmedia talat negativt om någon annans kollegas människosyn eftersom min egen syn säger att det föder inte försoning. Jag har brister och gör ofta fel och får många gånger krypa till korset. Men jag har ett gott samvete och vill bygga församling med Guds hjälp och inte i egen kraft.

Oas-rörelsen har gett mig så mycket gott, därför engagerar jag mig i dess styrelse! Jag är övertygad om att sådana rörelser som Oas behövs i vårt land. Här kommer ett axplock; Underbar lovsång och smörjelse. Tydlig bibelundervisning. Gemenskap med hundratals andra kristna från olika samfund och kyrkor, ekumeniken är så stor, även internationellt! Medvetenhet om vikten av att ta emot Guds helige Ande som hjälpare och livgivare har Oas hjälp mig med! Omsorgsgrupperna som samlas under helandegudstjänsterna och som ber för människor i deras nöd är så starkt.

Oas är dessutom minst lika viktig för de unga och för ungdomarna! Vi räknar med 400 barn i sommar och minst lika många tonåringar!

Men allt detta passar inte alla och det råder stor frihet! Viktigt är dock att komma ihåg att Oas inte är en kyrka eller samfund utan just en rörelse! Där får varje enskild kämpa med sina frågor angående ex synen på homosexualiteten. Vi har olika syn på dopet, men vikten är att vi alla är Guds barn; unga som äldre, kvinnor och män! Oas vill ge frihet att tycka olika!

Om vi alltid börjar i den ände då vi skall vara överens i alla frågor så kommer vi inte vidare. I Sverige är det idag så många som behöver evangelium och om vi trots våra olikheter hjälps åt och fokuserar oss på dem som ännu inte mött den uppståndne, så kommer det att hända mycket! Jag önskar alla mina kolleger, kvinnor och män, välsignelse i deras kall. Vi är olika och mångfalden är viktig!

Joachim - som känner att den karismatiska kyrkan är viktig

Här kommer länken till Oas-rörelsens hemsida. Här kan du läsa om vad rörelsen står för!
Oas - rörelsen i Sverige
Sommarmötet i Kungsbacka dit du är så välkommen för att bilda dig en egen uppfattning och växa i tron!

Bloggare utsåg frikyrkoprofiler till Fyrkantsevangelikaler

2011-02-26T09:00:00.003+01:00

Fyrke, förkortning för Fyrkants-evangelikalism. Hört något av de orden tidigare? De myntades i bloggosfären den här veckan och har skapat en debatt med många olika riktningar. Skriver Dagen för en tid sedan.

När man läser artikeln och de olika kommentarerna så är det många gånger samma hjulspår i diskussionerna. Ibland undrar man vad de som inte tror tänker när de hör och läser detta, om de överhuvudtaget gör det? Men det känns som att s.k. kristna hela tiden kritiserar andra troende för intolerans och felaktiga "åsikter" eller som man kanske tydligare säger "tolkningar" av hur en kristen tro bör vara.

Kjell O Lejons brandfackla i diskussionen hoppas jag skall uppmärksammas, för han tar just upp denna problematik i att tolerera den s.k. intolerante och inte hamna där själv! Läs om hans bok i Kyrkans tidning!

Vem som helst kan betrakta sig som klassisk kristen när det handlar om ord, men till slut blir det att leva ett kristet liv, som gör att orden blir trovärdiga och inte formuleringar om kring sin egen eller andras tro. Och det är bibeln som är grunden för den uppenbarelse som vi har kring Jesus, han är ordet! När jag personligen väljer att bl. a. tro på att Jesus är född av Maria som är havande av och genom helig Ande, att Jesus verkligen är Frälsaren som är den ende som tagit bort skiljemuren mellan mig/oss och Fadern, så vill jag har respekt för detta! Andra får tro på annat vis, men det är denna tro som är drivkraften i min vilja att följa missionsbefallningen. Och jag delar den med många andra.

När jag möter människor som ännu inte är bekännande/troende eller hur vi nu vill uttrycka det, så kommer framför allt frågan upp vem Jesus är? Hans död och uppståndendelse, himlen och om man verkligen kan få förlåtelse? Många andra spörsmål finns naturligtvis också. Särskilt idag är det många som vill lyfta fram att det är för snävt att tro på just Jesu person. Gud kan man tror på, men inte en person som vandrat omkring så som Jesus, att han skulle vara Guds son, är svårsmält.

Då är man i ett vägval och för mig som just kristen blir detta valet lätt. På Jesu fråga till sina närmaste om vem de säger att han är, svara jag som de, att han är det levande ordet! Med andra ord, han är Guds son (inkarnerad) och den helige Anden, hjälparen vittnar om just honom! Det som skett på Golgata för alla människors skull.

Är jag fyrkantig? Ja, säkert enligt många! Har jag ont syfte? Det är kärleken till den uppståndne och till att jag ser behovet av evangeliet bland de som jag möter dagligen, som driver mig. Man kan inte vara tyst om det man upplevt.

Joachim - som ser ett enormt arbete i världen, medan vi diskuterar vår egen rättfärdighet. (Sv. ps. 57:3)

Uppkäftigt om svensk debatt

2011-02-24T07:37:00.000+01:00

"Det svenska samhällsklimatet har förändrats märkbart under senare år. Ett av flera honnörsord i dag är tolerans. Men bakom den stolta parollen döljer sig ofta en intolerans mot oliktänkande. Då samhällskritik uttalas, möts den av isande tystnad eller med fräna beskyllningar om fanatism."

Min vän sedan många år, Kjell O Lejon, numera professor i kyrkohistoria vid Linköpings universitet tillhör dem som visar på ett ganska stort mod genom att verbalt och med pennan uttrycka sin egen uppfattning i olika spörsmål. Och detta är viktigt för att samtalet skall fortsätta och för att själva demokratin skall fungera.

"Lejon visar med belagda exempel att debattklimatet alltmera gått mot en åsiktslikriktning. Många tiger med vad man anser och ålägger sig självcensur. Risken är därmed att åsiktsfrihet och yttrandefrihet undergrävs. Därför får kritiken av den så kallade toleranta elitens intolerans inte upphöra, hävdar författaren." står det att läsa i Kyrkans Tidning. Det är Gunnar Hyltén-Cavallius som skriver recensionen av Lejons bok.

Han skriver på slutet: "Kjell O Lejon och det lilla BV-Förlag har gjort en betydelsefull insats genom att publicera denna bok. Varje läsare får ta ställning till innehållet. Att göra så hör till sund tolerans och är en del av den demokratiska livsluften. Ett första test är om recensioner av boken – som denna – kan passera nålsögat. Det öppna samtalet får inte tystas."

Det skall bli spännande att se om boken blir läst och vilka konsekvenser den får för olika diskussioner. Själva anser jag att bokens tema fyller ett behov vi har i vårt eget land, som i mångt och mycket har blivit likriktat och där många har "skrämts" till tystnad.

Joachim - Som gärna vill ha genuin tolerans

Samfundsministern Stefan Attefall besökte ärkebiskopen och talade om religionen som en oerhörd kraft

2011-02-24T06:08:00.001+01:00

Det var trångt framme i Sturekoret i Uppsala domkyrka på morgonens mässa. Ärkebiskop Anders Wejryd celebrerade och samfundsminister Stefan Attefall och EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström var två av de församlade. Skriver Tidningen Dagen.

"- Vi vill stärka den personliga tron och det ideella engagemanget" lyfter kyrkans representanter fram och det känns som det idag finns en ny "attityd" i samhället gentemot den kristna kärnan - evangeliet, som ju faktiskt utan Jesus förlorar sin kraft!

Att det har blivit så är nog för att kyrkan under lång tid tappat mark (medlemmar och engagemang) i samhället trots att man menat sig behandla viktiga frågeställningar. Det finns ett "nytänk", att se mera på det centrala i den kristna tron och att mångfald verkligen betyder mångfald. Kanske hjälper det som sker i den muslimska världen till att stärka vår egen "identitet". Fler och fler börjar bli måna om att vi behöver lyfta fram vår egen tro, kultur och tradition som har funnits så länge i detta land. Idag saknas bland många en kunskap och en erfarenhet av religion som i sin tur bidrar till vilsenhet i många sammanhang.

Ta bara ett ex. inom vården i vårt mångkulturella samhälle. Hur kan man förstå en muslimsk bekännande patient om man själv inte har någon erfarenhet av någon form av trosbekännelse?

Det verkar vara en engagerad samfundsminister vi har fått och det är gott, för religion och tro är viktigt för varje människa! Han avslutar artikeln med att säga "- Jag tycker kyrkorna ska vara en aktör på alla områden. Mitt idealsamhälle är ett samhälle med mångfald, sa han innan pressträffen tog slut och trion vandrade iväg till Saluhallen för lunch."

Att detta inte endast skall bli vackra ord hänger på oss alla, att be att Guds helige Ande skall hjälpa människor att finna Sanningen, som för mig är Jesus Kristus. Men att som Frälsaren mötte andra, bör också vi idag visa på detta förhållningssätt!

Joachim - som denna dag fyller 48 - en bra ålder!"

Oroligheterna i Egypten och andra muslimska länder

2011-02-07T07:58:00.004+01:00

Vi kan dagligen läsa om utvecklingen i de nordafrikanska länderna och det verkar som denna "revolution" sprider sig till andra länder som ex. Jordanien. Vi som följer det som sker vill naturligtvis att det skall finnas demokrati och medborgliga rättigheter överallt. Detta leder till att vi kan känna sympati med dem som protestera mot presidenter som bl a tillskansat sig sådana otroliga rikedomar på folkets bekostnad.

Samtidigt funderar jag på vilket muslimskt land som har en genomsyrad demokrati? Egypten var ju ett land, i västerlänningarnas ögon, som ansågs vara relativt öppet. Så fungerande att vi t o m skickade dit fångar som ansågs skulle få en rättvis behandling. Själv blev jag lite förvånad när jag för några år sedan, som reseledare, skulle flyga inrikesflyget mellan Kairo och Assuan med en grupp och det visade sig att våra biljetter var ogiltiga! Planet skulle ta pilgrimer till Saudi i stället.

Därför är det med spänning, men också med stor oro, vi ser Egyptens och andra liknande länders utveckling. En annan grupp som just nu får lite uppmärksamhet är de kristna, som förföljs, i dessa länder. Dagen skrev för någon dag sedan att "15 kristna har mördats utanför den egyptiska staden al-Minya, 24 mil söder om Kairo. Polisresurserna har varit koncentrerade till huvudstaden och därför har de kristna i al-Manya saknat stöd."

Joachim - som hoppas att så få människoliv som möjligt skall behövas offras i denna demokratiprocess.

Vad är kyrkans arbete värt i pengar?

2011-02-04T19:50:00.000+01:00

Vad tjänar samhället på ett räddat äktenskap, ett avvärjt självmord eller en omvänd själ? Vad är kyrkans arbete värt? är frågor som ställs i Dagen och naturligtvis kan inte värderingar enbart sker med ekonomiska termer eftersom relationer som upprättas inte alltid visar sig i siffror. Samtidigt handlar det just om ekonomi i många fall eftersom ett självmord kostar samhället pengar, en människa som på eller annat sätt inte mår väl behöver hjälpa och stöd och detta kanske under lång tid!

Om vi undvek "olyckor" i form av relationskollapser, andlig ohälsa eller vad det nu kan vara så borde vi både kunna tjäna pengar och framför allt se till att fler undgår att bli skadade. Vi tänker ju så när det gäller t ex trafikolyckor. Det behövs säkrare vägar, sänk fart etc. Och argumenten är inte i första hand att spara pengar utan att rädda liv. Men varje räddat liv är en vinst i alla aspekter!

Enligt Dagen har man i, USA naturligtvis, räknat ut vinsten och hur rätt det än är, så är det nog otvetydigt en vinst med ett gott andligt klimat.

Joachim - som vill att hela Kungsbacka skall växa tro, inte i första hand för ekonomins skull utan för att rädda och skapa meningsfulla liv, men som samtidigt är jag övertygad om att vi skulle få pengar över till annat!

Ledarhelgen "Guds hjärta för landets ungdomar"

2011-02-02T06:46:00.001+01:00

I Buråskyrkan i Göteborg samlades i helgen ungdomsledare från bland annat Svenska kyrkan och EFK för att få sydkoreansk inspiration. Huvudtalare var Kim Kiho, en sydkorean som inte är pastor men som varit engagerad i flera växande församlingar i Seoul.

Han inspirerade unga ledare i att jobba med smågrupper, s k celler och bl a hade han hört att "- Jag har hört att unga i kyrkan i Sverige spelar mer pingis än läser Bibeln. Så borde det inte vara", säger han när han blir intervjuad av Dagen.

Det var bl a UngdomsOas som genomförde denna samling och resultatet blev mycket lyckat! Ungdomarna gick därifrån med förnyad lust i att läsa bibeln. Återigen är det inget konstigt egentligen som hänt. Man lyfter fram behovet av att samlas i mindre grupper, att läsa bibeln och att be. Det som kyrkan lyft fram under hela sin historia. Och när det görs växer den. Och vice versa, när man slutar med de fundamentala verksamheterna, så dör kyrkan ut!

I min egen församling har vi hemgrupper, det är så vi kallar cellerna, och vi har haft det i ett antal år. På denna blogg har jag lyft fram detta med jämna mellanrum. Men jag kan i egenskap av herde se att det är i dessa grupper som många växer i sitt lärjungaskap. Det finns många andra mindre grupper i församlingen som också är viktiga men i dessa delar man inte tron på samma sätt. Samtalen kommer inte igång, inget bibelläsande eller bön etc.

Personligen tror jag att det gamla sättet att bygga upp vår verksamhet, med mycket församlingshemsaktivitet under veckorna och det nya med hemgrupper skulle kunna mötas. Att hemgrupperna kanske får en speciell verksamhetsprofil av t ex diakoni. Tänk en grupp som studerar skriften, ber och samtalar och som dessutom praktisera sin tro genom att kanske hjälper äldre eller funktionshindrade med något! På samma sätt skulle de redan befintlliga grupperna mer lyfta fram behovet av bibelläsandet och bönens roll.

Hur som helst finns det många positiva utmaningar i detta sätt att tänka. Tack till Daniel Kaiberger m fl som genomförde denna ledarhelg.

Joachim - som med tacksamhet och glädje ser en ny generation kristna växa upp i detta land

Krafttag mot religionsförföljelse

2011-01-22T08:29:00.002+01:00

Har haft en underbar semester i Egypten under några dagar. Inte många egyptier kom vi i samtal med, men en ung kille såg våra kors och frågade om vi var kristna. Han var kopt och vi kom snart i samtal om de kristnas situation i Egypten, vad som håller på att ske. Även han kunde ge vittnesbörd om dödsskjutningar av bekanta i den stad han kom i från. Men med stolthet visade hans sin gömda bibel och man märkte hur tron bar honom. Tydlig förtröstan på frälsaren Jesus lyfte han fram och det är med blandade känslor man tänker tillbaks på detta möte.

Dagen skriver att " EU kommer med kraft att agera mot länder som inte agerar mot förföljelse av kristna. Det lovade EU:s utrikesminister Catherine Ashton i ett samtal med Europaparlamentariker i Strasbourg." Och det känns som att det är på tiden att denna problemställning blir tydlig. Det skall bli intressant att se vad man man menar med "förföljelse".

Är denna helg på konfirmandläger och även här uttrycker unga ledare våndan av att bära ett kors. Det finns en förföljelse och ett förlöjligande av troende i vår närmaste miljö! Respekten för kristna och det som vi tror på är inte särskilt hög, inte heller i massmedia. Att det förhåller sig på detta sätt finns det säkert många förklaringar till men jag tror att det till stor del beror på att vi själva, på det personliga planet, inte vet hur vår egen tro ser ut. Detta gäller även de som offentligt uttalar sig. Många saknar språket och därmed också mycket av innehållet i trons värld, eftersom de tre monoteistiska religionerna bygger på uppenbarelser som förmedlats oss genom bl a en helig bok.

Att trycka ner eller förfölja andra leder inte till något gott, men det betyder inte att man skall bli berövad sin frimodighet att utöva den tro som är ett med en själv. Många s k icke-troende vill inte få andras tro "påprackad" och önskar religiös neutralitet. Det man glömmer med ett sådant resonemang är att respekten för den som faktiskt är troende på ett djupare plan, än bara en samling åsikter. Man kan lätt bli en lika stor "påprackare" som den som man kritiserar genom att tro att denna "neutralitet" är ett allmänt önskemål! Även denna kan te sig väldigt olika beroende på att vi alla är olika.

Joachim - som ser att religiös mångfald kan bara bli möjlig om det inte ersätts med neutral enfald

Nu väntar sämre tider för församlingarna

2011-01-07T08:47:00.001+01:00

"Åtta av tio församlingar tror att den ekonomiska situationen blir sämre de närmaste två åren än den var 2010. Det visar Kyrkans Tidnings stora ekonomienkät med kanslichefer och kyrkokamrer i hela landet."

Det är inte första gången detta budskap basuneras ut och frågan dyker hela tiden upp vilket åtgärdspaket man skall sätta in, hur man skall få ner utgifterna? Och till slut får man nästan en känsla av att kyrkan dör ut om vi inte har kapital! Och självklar, man behöver inte vara naiv, så behövs det pengar för att bedriva verksamhet, ha personal och fastigheter. Men kan det inte finnas något positivt i allt detta?

Kan det inte vara så att "yttre nöd" för oss kristna närmare varandra? Vi behöver inte ägna oss så mycket åt periferin utan mera åt den s k kärnverksamheten. Mycken mission och evangelisation kostar inte mer än tid och mod. Låt oss börja med allt det som faktiskt vi kan göra "gratis" och det är ganska mycket! Vår bundenhet till kapital har säkerligen bidragit till både bekvämlighet och minskad ansvarskänsla. Det finns alltid "någon annan" som dessutom har betalt som kan göra det ...

Den sämre ekonomin plus att man mer och mer upptäcker att "ett kristet Sverige" inte finns, tror jag kommer sätta igång engagemang som är nödvändiga och positiva.

Joachim - som både ser allvaret men också möjligheterna

Visioner och strategier

2011-01-04T18:48:00.001+01:00

Visbybiskopen Lennart Koskinen går till storms mot ärkebiskop Anders Wejryds brist på visioner och strategi för Svenska kyrkan. Det verkar som avgående biskopar eller efter sin pension blir mer engagerade och tar ut svängarna något eftersom man inte tycks vara så ansatt?

Hur som helst är det intressant att se hur kyrkans kris går upp för fler och fler. Men vem är ansvarig för den kyrka vi har idag? Det verkar som ingen vill ta på sig någon skuld över att varit otydlig med den kristna kallelsen och uppdraget. Däremot har man oftast hittat "syndabockar" i andra grupperingar än ens egen.

Att diskutera nattvardsvin och intranät är ganska ofarligt om man jämför med kyrkans kärnverksamhet, som måste hänga samman med mission och evangelisation. Som vice ordf. i Oas rörelsen känner jag ett stort ansvar i att hjälpa enskilda och grupper med att mer och mer ta emot den hjälp Gud själv erbjuder oss genom sin helige Ande.

Det behövs visioner och strategier men det behövs också en ny känsla av vad som är det centrala i kristen tro. Omvändelse, försoning, Jesu person som varandes Guds enfödde son, Skriftens tyngd som innehållandes uppenbarelsen m.m. är enligt mitt sätt att se inte förlegade spörsmål. Ser vi det här som gemensammma problem i kyrkan kommer vi också att kunna ta emot visioner, för visioner tar man emot medan mål sättar man upp för att närma sig visionen.

Men det känns som vi mer fastnar i frågor runt omkring och mer och mer sällan nämns Jesu namn och person. Han är trots allt Kärnan och Stjärnan i den kristna tron!

Joachim - som gillar tankar kring visioner och strategier - frågan är vad vi vill se när vi tänker framåt

Andlig byggnad utan specifik tro?

2011-01-02T20:40:00.001+01:00

En stor andlig byggnad ska sätta Göteborg på världskartan. Professor Stefan Tengblad, 44. som säger detta är ingen galen professor men han har en vild idé: - Bygg en universell katedral som står för mänsklig visdom, tolerans och andlighet, här på Heden skriver GT.

Detta förslag är ganska typiskt "svenskt". Det visar på hur man uppfattar den kristna tron och även andra konfessioner. Det ligger i linje med migrationsverkets utvisningar eftersom grundsynen på tro inte är liv och övertygelse.

För oss som är kristna är även det heliga rummet viktigt! Vi inviger rum för speciella ändamål och kyrkor får inte användas till vad som helst. Av respekt för det heliga finns det regler.
"- Folk får inte tro att detta är en religiös idé, för det är det verkligen inte. "Min" katedral ska inhysa aktiviteter varje dag för kulturella, sociala, andliga och religiösa ändamål." säger Stefan.

Man kan undrar vem som vill vara där egentligen, vari består andligheten? Men visst är det intressanta tankar och det pekar i grunden på en tomhet vi har i vårt samhälle. De stora shoppingcentrerna mättar inte de inre behoven så värst länge.

Joachim - som inte tron på idén att permanent hysa många i samma rum.

Ett nytt år

2011-01-02T19:43:00.001+01:00

Vill önska er alla ett Gott nytt År. Jag tror inte att det handlar bara vad vi vill utan jag har stor förväntan på Frälsaren, vad han vill detta år.

Läste i Aftonbladet om följande händelse!

"Jesus sade: Stig upp, tag din säng och gå! Monique van der Vorst, 26, i Holland har varit förlamad i halva sitt liv men efter en olycka kan hon gå igen. – Jag kan inte förstå det, säger hon."

Du kan läsa hela artikeln om hennes botande här!

Så bönen är: - Herre välsigna detta nya år! Kom med helande på alla plan, för vi behöver det, inte minst i alla relationer. Vi ber om helande på det andliga planet, att den kristna tron utbreds bland det svenska folket.

När man läser om Monique så blir man inspirerad och Gud blir en som inte är passiv!

Joachim - som tror på helande

Den tibetanska buddhismens högste ledare, Dalai lama, besöker Sverige i april.

2010-12-30T18:39:00.000+01:00

Detta är spännande och utmanande och ganska lätt hamnar man i det sk. "tyckandefacket", är detta bra eller dåligt och då tänker jag framför allt på Lamans medverkan i en gudstjänst i Lunds domkyrka. Läs vad domprosten i Lund säger angående besöket. Väldigt tänkvärt är Leif Nordlanders, ordf. i Oasrörelsen, kommentar i Dagen.

För mig är alltid syftet också viktigt, varför skall han komma och vilka konsekvenser väntar man sig? Och är det i kyrkans värld bör det ju på eller annat sätt bidra till att kyrkans missionsbefallning finns med. Sedan kan det vara intressant att se hur andra tolkar tillvaron och hur man vill formulera sin tro.

För mig är det inte de stora skarorna som klarar av att ha en religionsdialog idag, eftersom det finns en relativ bred osäkerhet var man själv står när det gäller den inre övertygelsen. Jag tror snarare att man blir betraktare och att man lyssnar in vad som förmedlas. Vad som den nya kunskapen leder till är intressant och där tror jag att de som arrangerar mötet tar på sig ett ansvar i form av uppföljning. Frågor, typ vad är gemensamt och vad är religionernas särart? bör ju komma upp i folks tankar.

Det skall bli spännande att se en utvärdering av denna gudstjänst.

Joachim - som som många känner att min religionsdialog är inte med andra världsreligioner utan oftast med något privat hemmasnickat.

Barnet i centrum

2010-12-24T13:23:00.000+01:00

Det finns gott om julhälsningar idag och även jag vill naturligtvis önska er alla en riktigt god jul!

Men för att det skall bli det måste både du och jag hjälpa dem som vi tillönskar en god jul att det blir en verklighet. Ord måste bli handling och handling måste ha en kärleksfull tanke bakom sig.

Ingen kan rädda hela världen, men vi kan vara mån om de som vi är nära och som korsar vår livsvandring. Om alla svenskar hade denna mentalitet och tro skulle det se mycket bättre ut. Och framför allt tror jag att just den medvetna tron påverkar våra handlingar mycket mer än vad vi vill erkänna.

Brist på medveten tro skapar omedvetna handlingar där man många gånger bortser från konsekvenserna. Nu talar jag om tro i allmänhet! Personligen skulle jag ju dessutom önska att alla i dag tog till sig Jesusbarnet som sin Frälsare, eftersom jag tillhör den skaran som är övertygad om att världen skulle se bättre ut om alla kom till en kristen tro. Att missionsbefallningens ord i Matt. 28 går i uppfyllelse.

Men det är lätt att ha en vilja i ett land där vi har det så bra. Tänker på mina vänner i Rumänien och hur svårt de har det. Är glad över att vara kyrkoherde i ett pastorat som har ett så aktivt arbete bland funktionshindrade i det fattigaste av alla EU-länder.

Se förtvivlan i de bilder som spelas upp i länken nedan! För mig blir det god jul när man med Guds hjälp ser nöden och först låter sig själv förvandlas, för att sedan hjälpa de man kan. Så när jag önskar dig god jul så menar jag; Må Gud få förvandla dig alltmer genom det att han själv tillåts födas i ditt liv!

Här är länken på en pappa i Rumänien som hoppar från en teaterbalkong i protest mot systemet. Kanske inte det bästa sättet, men det visar på en värld som lider.

Joachim - Som mitt i allt njuter av Julen. Tack för att ljuset finns och att ingen kan ta det ifrån oss.

Skolavslutning i kyrkan vid jultid - religionens plats i vårt samhälle?

2010-12-22T06:38:00.004+01:00

Skolverket säger att man får gärna ha skolavslutningen i kyrkan bara man inte ber, välsignar och läser evangeliet. Samtidigt har mina barn, jag själv och många andra i detta land utsatts för raka motsatsen, att kristen tro är att närmast att betrakta som något påhittat som inte hör den moderna människan till.

Men tron på idoler (tv-utbudet), ekonomisk status, att man gärna får rösta ut varandra och då ibland med pakter etc. (Robinsson och andra tv-program) är okej. Ordet värdegrund nämns allt mer sällan och den stora tron idag, särskilt bland ungdomen om man skämtar till det lite, är snart tron på iPhones nya app-möjligheter. Ungdomarna, och för den del många vuxna, har idag inte möjlighet eller förmåga att tala om tron, om det som de innerst upplever som sin övertygelse. Man har lätt för att säga emot andra och annat, men när man vänder på resonemanget så blir det lätt tyst.

Vi vill ha demokrati och kärlek och förståelse. Vi vill ha mångfald och öppenhet. Vi vill ha vidsynthet och kunskap. Vi vill ha människor som är lyckliga och mår väl i vårt land men det känns som vi behövde lite mer insikt för att nå detta! Skolan, kyrkan m. fl. och inte minst våra politiker har ett ansvar för hur samhället utvecklas!

Elisabeth Sandlund skriver en ledare i tidningen Dagen om religionsfrihet som är i gungning i vårt land.

Hon skriver bland annat: "Lag och demokrati står inte i motsats till religionsfriheten. Snarare hänger begreppen ihop som ler och långhalm. Rätten att ?ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion" är enligt svensk grundlag, Regeringsformens andra kapitel, en av de grundläggande rättigheterna."

Låt oss i allt detta se vilka möjligheter vi har att utöva vår tro. Leo Tolstoy skrev i sin bok Bekännelser om sitt eget liv. Trots rikedom, många barn, framgång i världen så saknade han något som de enkla människorna på landsbygden tycktes ha - tron. Det är inte alltid välgången kan mätas endast i rikedom och status. Leo såg att den kristna tron hjälpte människor på ett sätt som han själv längtade efter.

Joachim - som ser människan i kropp, själ och ande. Vi behöver fråga varandra hur vi mår andligt, utan att det blir integritetskränkande.

Tabberaset på Hotell Halland

2010-12-20T20:30:00.004+01:00

Tabberas är en försvenskning av den latinska meningen Tabula Rasa som betyder rent bord eller att göra rent bord och vi känner främst till det från Emil i Lönneberga. Idag fick jag uppleva det på Hotell Halland. Hotellet och restaurangen Square bjöd in alla dem som annars inte blir bjudna på julbord pga av att arbetsgivare saknas eller något annat.

Då jag fick utgöra kyrkans representant så försökte vi bjuda in dem vi har kontakt med, främst de som vi känner genom våra diakoner och tillsammans med andra föreningar och kommunen blev vi ca 160 barn och vuxna! Ulf Normark ställde upp och spelade och Kungsbacka Lucia Helena Arvidsson var där med sina tärnor (Åke Eliasson sjöng solo!). Barnen fick julklappar av tomten och det sparades inget på julbordet. Mängder av sill och annat, t o m lutfisken var framdukad! Vi åt och njöt och många glada röster kunde höras.

Stort tack till Pontus på Hotell Halland, Patrick och Jonny, hans fru Kicki och all personal som ställde upp för dessa underbara människor som kom. Särskilt tack också till Linda som höll en vakande hand över allt. Det är sådana här stunder som förgyller livet och som ger hopp i en annars många gånger stressad och vilsen värld. Jag är övertygad om att vår himmelske Fader välsignade allt detta och gladde sig med oss.

Joachim - som känner stor glädje

Digitalt julevangelium

2010-12-16T15:17:00.000+01:00

Fick på mejlen denna trevliga julhälsning som kan vara uppmuntrande för oss som är ute i cybervärlden.

Detta kan du se på YouTube. Mycket nöje och tack till Jonas/Annika för tipset!

Joachim - som är mätt och nöjd efter julbord med alla anställda.

Kristen tro eller vad?

2010-12-12T07:55:00.001+01:00

Läser regelbundet de tre största kristna tidningarna i Sverige; Kyrkans tidning, Dagen och Världen idag. De kompletterar varandra och den som ofta lyfter fram en viss sälta är sistnämnda. Olika skribenter provocerar oss kyrkoledare i olika frågor och det är nyttigt och utmanande eftersom många av oss, präster, diakoner, pastorer m fl offentligt har lovat att följa bibeln och därmed också missionsbefallningen.

Siewert Öholm skrev på "opinion" i Världen idag en artikel om Yoga eller Jesus (se länk nedan) och detta är ett ämne som sysselsatt mina tankar en hel del. Många menar att man idag bör vara öppen för det mesta, för det kan väl inte vara så farligt att ha en tillåtande attityd mot sådant som erfarenhetsmässigt hjälper kropp och själ att må bättre, som t ex Yoga och annat som har sin inspiration från öster?

Att inte vara öppen får konsekvensen att man verkar vara "instängd", försnävad i sin andlighet och t o m kärlekslös. Detta i sin tur leder till att man lätt kan upplevas som arrogant och visar på en bristande ödmjukhet gentemot oliktänkande. Och en sådan person vill man ju inte vara eller bli!

Men då uppstår för mig en tydligt lojalitetskonflikt, inte gentemot andra människor för var och en måste respekteras, utan mot Jesus. Mig veterligen ägnade han sig åt bön, bibelläsande och gudstjänst. Han var med sina lärjungar och bedrev undervisning, som vi kan ta del av och som är grunden för min och andras kristna tro. Om allt detta blev en naturlig del i det ovan nämnda så vore det en sak, men jag upplever att det Jesus gjorde på korset och som är själva kärnan i den kristna tron, hans död och uppståndelse, försvinner när man tar in andra läror och det är detta som är mitt problem.

Läs Siwerts artikel och funderar vidare hur du ställer dig till allt detta.

Joachim - som är övertygad om att allt jag behöver för min salighet finns hos Frälsaren

Att vara medveten om Googles makt!

2010-12-09T15:24:00.002+01:00

Satt i morse och lyssnade på ett utmärkt föredrag av Andreas Ekström, hemmason från Fjärås, och som sedan 1998 är anställd hos Sydsvenska Dagbladet, där han arbetar på kulturredaktionen. Han har fördjupat sig i sökmotorn Google, som är något mer än bara den sökmotorn vi alla använder på "nätet".

Små detaljer som är lite skrämmande är att Google visste, före presidentvalet i USA, vem som skulle vinna. Man kunde fyra veckor före smittskyddsmyndighetens rapport visa på svininfluensans spridning. Allt detta och mycket mycket mer vet man eftersom allas våra googlesökningar avslöjar oss. Lägger man därtill; Google maps, Earth, G-mail, You Tube, Health mm så har Google kartlagt hela vårt liv snart. Till detta kommer att man har ambitionen att scanna in alla böcker som finns, allt som allt kanske 100 milj.

Är detta bra eller dåligt? Vi låter det ske utan större reflektion och kritik, medan kraft går åt till att argumentera emot "Fra-lagar" m m som vi i Sverige upplever som kontrollerande och som hotar vår integritet.

Har du en GPS i mobilen vet man var du är!

Vi har en teknik som utvecklas varje dag medan samtalet runt och den etiska problemställningen halkar efter. Andreas gav oss alla en välbehövlig tankeställare. Det gäller att inte bara vara eller bli anti, utan frågan är hur vi skall förhålla oss till utvecklingen och vad som händer med kommande generationer som växer upp.

Joachim - som känner ett ansvar för kyrkan måste vara med i denna utveckling

Har du tid och lust kan du se följande lilla klipp om hur man kan slippa Googles kontroll. Obs! Det är inte på riktigt!

Ny religiös karta

2010-12-08T18:24:00.002+01:00

Två situationer som fått mig att både småle och känna oro.

1. Första advent kom en kvinna in i kyrkan en timme före första gudstjänsten och undrade om det var något speciellt i kyrkan denna dag? Vänligt försökte vi förklara, det är ju första advent! En stor högtid, ett nytt kyrkoår. Att det var första advent visste hon, men hon undrade om det var något särskilt i kyrkan .. .. ..

2. I en kassakö någonstans i Sverige utspelade följande samtal. En, som stod lite längre bakom hörde två personer samtala med varandra. Julmusik hördes i högtalarna och någon av de mera kända psalmerna spelades upp. Då säger den ena till den andre, att det är ju för galet, nu har de religiösa lagt beslag på storhelgerna också!

Det är helt klart så att vi inte längre i Sverige kan säga att vi är ett kristet land. Det finns inget genuint som kopplar samman oss eftersom julfirandet, som vi nu går in i, är väldigt individualiserat. Många är vi som fortfarande ser det som en kristen högtid men för andra är det något helt annat.

Frågan är bara om det var så här vi ville ha det? Eller önskar vi något annat? Hur man än vänder och vrider så slutar det med att var och en får ta ansvar för sitt eget julfirande och i detta far många illa.
Två ljuspunkter som jag vill lyfta fram är Hotellet i Kungsbacka som vill bjuda dem som aldrig annars blir inbjudna till ett julbord. Genom bl a Kyrkan, Länkarna, Kvinnojouren m fl inbjuds människor till detta. Det andra är Kungsbacka pastorats julfirande i kyrkkaféet på julafton. Dit inbjuds alla som vill dela gemenskapen med några andra under några timmar på julaftonen!

Sänder här med en underbar julsång

Joachim - som ser fram emot julfirandet, att det skall bli en kristen jul för alla

En ny lovsång

2010-11-12T11:04:00.000+01:00

På grund av olika omständigheter har inte tid eller inspiration funnits för att skriva på bloggen. Men efter nästa vecka ser det bättre ut. Nästa vecka undervisar jag på Rättviks Stiftsgård på "Medarbetardagarna" som Oas anordnar. Ca 100 personer är tillsammans och huvudtalare är Stanley Sjöberg m fl. Jag får står för det svenskkyrliga inslaget tillsammans med Hans och Berit.

Här kommer en länk till en lovsång som ni kankse inte hört tidigare:
In Christ Alone Worship Video with Lyrics. En sång att be över och bli uppfylld av!

Joachim - som önskar er allt gott så här på slutet av detta kyrkoår.

Foto: Eva Spångbergs kors som finns på Lärjungagården i Torestorp

Humanist hoppar av efter 14 års medlemskap

2010-10-24T08:03:00.003+02:00

"Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag inte längre känner igen mig och därför lämnar jag förbundet". Det skriver förskolläraren Malin Jonason i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon lämnar efter 14 års medlemskap. Även Dagen har med detta i sin tidning.

Malin skriver bl a "Bland Humanister finns ett ohöljt förakt för troende människor."

Personligen blir jag inte förvånad eftersom humanisterna senare tid mera har livnärt sig på att vara emot troende i olika sammanhang, istället för att komma med den "egna läran"och detta gäller deras attityd både mot kristna, muslimer och andra. Samtidigt finns här ett problem som jag som kristen kämpar med och det är att humaisternas kampanjer, kristendomens försvar och även kyrkans anpassning till rådande samhälle har lett till förvirring bland folk som saknar erfarenhet av att uttrycka sin tro och övertygelse. Det finns idag ett slags "religiös analfabetism" i vårt land. Man kan vara medveten om sin inre längtan - kalla det andligt sökande, men man vet inte hur eller orkar inte gå vidare med den utan konsumtion eller annat blir lätt religionen som fyller ens tid.

En mycket intressant artikel som tar upp detta från en liten annan vinkel finns i Svenska Dagbladet och handlar om hur viktigt det är att vi skall tänka positivt och gör vi det tillräckligt intensivt på något så kommer det till oss, vare sig det gäller hälsa, ett nytt arbete eller en diskmaskin. Artikeln handlar alltså om att positivt tänkande har ersatt bönen.

Människans jakt efter lycka och frid är föremål för många på "marknaden". Många vill tjäna pengar eller göra sig ett namn. Men kvarstår oftast en sökande människa som behöver en varaktig relation, som inte vill lägga ut en massa pengar utan som vill ha sanningen och känna frid. Vem tar ansvar för henne? Jesu anpråk att kunna erbjuda detta är värd att pröva! Han säger ju att han är vägen, sanningen och livet! Det kostar inget att pröva, mer än lite tid!

Joachim - som gläds över varje medmänniska som tar emot en tro som håller. Jesus är densamma igår, idag och i all evighet!

Regeringen kör över Skolverket

2010-10-10T09:13:00.002+02:00

"Jesus är viktigare än Allah. Och Jan Björklund är den som bestämmer. Därför blir det mycket kristendom för eleverna i skolan." skriver Aftonbladet och Dagen.
– Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Björklund till SvD.

Och visst är det sant och även om man inte kallar sig för kristen så tror jag att man upplever den kristna tron, den kristna läran och traditionen som något som påverkat vårt land och hela värstvärlden mer än någon annan.

För att kunna förstå de andra religionerna är det av stor vikt att man vet var man själv står menar jag. En orsak till att dagens samhälle ser ut som det gör och där sådana krafter som SD får möjlighet att göra sin röst hörd handlar delvis om att vi är så många som inte vet vår egen historia/religion. Många ungdomar, oavsett nationalitet, men oftast svenskar, vet inte vad de tror på. Att presentera alla världsreligioner som s k jämbördiga är att se religionen som enbart en kunskap/teori. Så är det inte för ex en troende muslim eller kristen. Det är mer än en kunskap, det är ett sätt att leva. Jag förstår om Ohly inte begriper detta eftersom han inte är troende i den mening jag talar om. Se Dagen

Respekt för andra handlar alltid om den egna självkänslan och tryggheten. När en bruten självkänsla plåstras om blir det lätt rasism och diskriminering i dessa sammanhang. Därför är identitet, inte minst på det andliga området, så viktigt. Vi har tappat mycket av detta när vi under många år i samhälle, skola, vård etc tagit bort trons betydelse och då i vårt land särskilt den kristna tron.

Vi som är övertygade kristna har i många sammanhang fått stämpel av "tönt" på oss och annat mindre positivt. Det gör egentligen inte särskilt mycket eftersom tron inte är modebunden. Den kristna tron bygger på Guds ord och korsets försoning är densamma oavsett tid och plats.

Men mitt blogginlägg vill bara lyfta fram hur viktigt det är att förstå vår egna kristna tradition och att man inte bara kan ta bort den utan att det märks på ett eller annat sätt.

Joachim - som vill ha mer öppenhet istället för mer likriktning

Europarådet säger ja till samvetsfrihet i vården

2010-10-09T00:57:00.000+02:00

Europarådet säger nej till inskränkningar i rätten till samvetsfrihet i vården skriver Dagen och detta är lite spännande eftersom framstående politiker i vårt land inte vill detta. Den medicinska etiken är om möjligt svårare än diverse teologiska spörsmål eftersom det både vid livets början och livets slut dyker upp valmöjligheter som är så svåra.

Rätt till livet har alla och vi skall ha en mångfald. Men när börjar livet? När börjar ens rätt? I detta är det positivt att Europarådet slagit fast att den enkildes samvete måstye respekteras. Vi har inom vården peronal som tycker, känner olika och som kommit fram till olika beslut i dessa vägval. Det handlar om respekt både för patienten och för den som sköter vården.

Samma samvetsfrihet borde man kunna införa i andra sammanhang därdet kan uppstå konflikter. Att göra våld på sig själv och sin övertygelse är i längden omöjligt för somliga. Vi får se vad som händer i framtiden.

Joachim - som vill värna om den lilla människan.

Förberdelserna för Yom Kippur - judarnas försoningsfest är i gång!

2010-09-17T09:15:00.002+02:00

Detta kunde man idag läsa i Jerusalem Post: "With a forecast for lower temperatures on Yom Kippur, fasting this Shabbat should be easier, but experts say that heavy coffee, cola, cocoa or non-herbal tea drinkers should decrease their intake now to reduce the risk of headaches from caffeine withdrawal."

Då man skall avstå från koffein på högtiden så gäller det att successivt dra ner på konsumtionen. Ofta drar jag paralleller till det egna livet och se om det är något man kan lära. Som troende saknar jag denna gemensamma förberedelse för en religiös storhelg. Vi kan finna detta hos judar och muslimer och kristna av annan tradition är vår egen. Här hemma tycks det som om vi mest är fokuserade på maten och annat yttre och då inte för att avstå utan tvärtom, på gränsen till frosseri.

Syftet, för mig som troende, är ju trots allt hur mitt vardagliga liv fungerar i relationen med Gud. Att fasta, avstå från något handlar för den som gör det mycket om lydnad och respekt. Om jag nu själv inte fastar, hur visar jag då istället min lydnad och kärlek till Gud, i mitt fall till Jesus? Och hur kan jag göra det kollektivt? Finns det idag ett intresse i vårt svenska samhälle att visa på det religiösa på ett mer allmänt sätt?

Joachim - som funderar på detta, eftersom jag snarare ser att vi tenderar att även under storhelgerna bli mer och mer individualistiska, med följd av ännu större ensamhet

Kristna i riksdagen!

2010-09-14T03:55:00.002+02:00

En stor del av kandidaterna i årets riksdagsval är aktiva troende. Av dem som svarat på Dagens enkät är nästan hälften kristna. Naturligtvis undrar man ju vad som menas med kristen. "Jag ser mig som kristen och är aktiv i mitt samfund": svarade 22,9%. Det finns en tydlig skillnad mellan blocken, de borgerliga har större andel aktiva kristna, inte bara bland Kristdemokraterna.

För mig som troende kristen är detta naturligtvis positivt, men likaväl retar det säkert någon annan. Är det över huvud taget viktigt vad våra folkvalda har för tro? Och då är svaret ja, absolut! Och det är i detta sammanhang som jag är glad över att en så stor del är bekännande kristna. För tar man sin tro på allvar, så innebär det att bibeln utgör ett rättesnöre, att Jesus är Frälsaren, att det finns en källa till förlåtelse för den som ångrar och omvänder sig osv.

Inte minst är en kristen människas människosyn annorlunda mot andras eftersom man ser människan som en gudomlig avbild och inte endast som en "biologisk" massa, en naturvetenskaplig produkt. De finns en gudomlig Skapare. Samtidigt finns det för den kristne en fiende, den Onde själv som vill sätta pinnar i hjulet. Inte minst påverkar detta också hur våra politiker måste vara lyhörda i samhällsbygget, så att man bygger på det som håller i ett längre perspektiv.

Joachim - som tycker att det är spännande med val

Alphakurserna mer populära än någonsin

2010-09-12T09:13:00.003+02:00

Den här veckan startar mellan 150 och 200 Alphakurser i Sverige. Från Alphakontoret har man uppmuntrat kyrkor att göra gemensam höststart för kursen. - Den är populärare än någonsin, vi skickar ut rekordmycket Alphamaterial just nu, säger Alpha Sveriges nationelle ledare, Anders Marklund.

I Kungsbacka församling är starten måndagen den 20 september kl. 18:30 (Kyrksalen vid Kungsbacka kyrka). Vi har ännu några platser kvar och du kan anmäla dig t o m nu på fredag den 17 september.

För att avgöra om något är bra eller dåligt kan ett kriterie vara erfarenhet. Denna säger att just alphakurserna har varit och är fortfarande ett fantastiskt redskap i att få reda på vad den kristna tron egentligen handlar om. Det viktigaste i våra liv rör sig oftast på insidan. Det vi tror på berör och påverkar våra liv mycket mer än vad vi vanligtvis erkänner. Därför, oavsett om man går en alphakurs eller inte, är detta ämne så viktigt.

Joachim - alpharådgivare i Halland och en som är inne på 14 terminen med alpha!

Katolska kyrkans framväxt

2010-09-06T06:50:00.001+02:00

I går invigdes den första katolska högskolan i Sverige. Det skedde i Uppsala och påven Benedikt välsignar skolan i ett brev till rektor Philip Geister. Det är bara att gratulera våra katolska vänner till detta. Under senare år har katolikerna byggt kloster och skolor i Sverige.

Och går man till en annan religion än den kristna, så skall "ännu en moské med minaret ska byggas i Malmö. Efter många års funderingar har politikerna i stadsbyggnadsnämnden godkänt en detaljplan som gör det möjligt att bygga moskén."skrev Dagen i januari i år.

Utanför min egen församling, i Åsa, har buddister ett litet kloster och jag tror de är ett drygt 20-tal munkar.

Detta sker i Sverige samtidigt som kyrkor rivs och färre och färre firar gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning. Det tycks ju egentligen finnas ett stort andligt behov i vårt s. k. sekulariserade land, samtidigt tycks vi i Svenska kyrkan tappa både medlemmar och folks engagemang enligt statistiska siffror. I och för sig är detta intget nytt och vi har analyserat detta ganska flitigt och gett bl. a. olika kyrkliga traditioner skulden. Både enskilt och kollektivt är vi ibland duktiga på att hitta förklarande argument. Men denna gång är jag inte ute efter analyser eller att hitta orsaker till uppkomna situation.

Min fråga är snarare om vi känner en "sorg" över att fler och fler vänder kyrkan ryggen? Räcker det med att andra kyrkor bygger kloster och högskolor? Är vi egentligen oroliga för Sveriges andliga hälsa? Tänker vi på våra barn, hur de skall få det om ca 50 år? Vi kan inte ifrågasätta andra religioner om vi samtidigt inte har något eget att komma med!

Jag måste säga att jag pendlar mellan både glädje och sorg. Glädjen finns i mig som en Andens frukt. Det är ju ändå inte vår kyrka, oavsett om vi titulerar oss katoliker eller svenskkyrkliga, så är det Kristi världsvida kyrka och då kanske det är helt nödvändigt att vissa delar dör! Därför finns det ingen anledningen att bli modlös! Andra religioner är för mig inget alternativ!

Samtidigt är jag ledsen över att t. ex. kunskapen i den kristna tron och läran så fort har försvunnit. Att man i så många olika sammanhang målar upp Jesus som något extremt. Jag är ledsen över att så många barn inte får med sig en aftonbön (barnatro) när de är unga. De kan Bilddagboken men att knäppa sina händer och be för sig själva eller andra är numera inte särskilt vanligt. Bra eller dåligt? För mig som både pappa och kyrkoherde känns det som att vårt lands barn är "snuvade" på något och det är vi vuxna som bär ansvaret!

Joachim - som funderar på de yngres och Sveriges framtid i ett land där girighet och många andra egenskaper driver oss idag!

Det viktigaste valet

2010-09-03T07:46:00.001+02:00

Filadelfiaförståndaren Niklas Piensohos idé att lyfta fram ett val som är viktigare än allt annat, har spritt sig till Svenska missionskyrkan, Frälsningsarmén, Pingst - fria församlingar i samverkan, Evangeliska frikyrkan, Svenska alliansmissionen och Svenska baptistsamfundet. Se i tidningen Dagen.

Två tankar får jag när jag läser detta och det är dels är Svenska kyrkan med? Och dels att om man inte lyfter fram detta livsavgörande val så blir till slut inte den kristna tron trovärdig. Visst är det viktigt med jobb, ekonomi, vård, skola, säkerhetsfrågor, miljön, etc. Men i alla dessa jätteviktiga delar finns ju trons aspekt med! Många människor har jobb, har en vårdcentral osv. men är trots detta olyckliga. Vi lever i ett av "världens bästa länder" och ändå är ensamheten så stor och både yngre och äldre känner meningslöshet.

Och vi måste naturligtvis ställa oss frågan varför. Och det spelar faktiskt inte så stor roll vilket politiskt system vi väljer av de svenska alternativen, alla vill ju väl förutom att många av oss sätter ett stort frågetecken för SD.

Oavsett vilka som sitter vid makten behöver de som blir folkvalda och alla som nu röstar en medveten tro på var källan till liv, förlåtelse, frälsning finns. Och det är här vi alla måste göra våra livsviktiga val och dessutom våga stå för dem! Alla val innebär konsekvenser. Inte bara att man väljer fram någon/t, utan man tackar också nej till någon/t annan/t!

Vi som vill kalla oss kristna har gjort ett medvetet val att vi vill följa Jesus, inte bara på söndagen utan också på våra arbetsplatser, när vi har lunch, när vi är bland vänner och naturligtvis också när vi röstar fram ett politiskt parti etc.

Joachim - som med spänning ser på allt som rör årets val.

RFSU-ordföranden tjänar 420 000 på halvtid

2010-08-28T23:03:00.001+02:00

Detta är nog inte vad man tänker sig, att man kan tjäna så mycket på en halvtid. Det handlar om RFSU:s ordförande Lena Lennerhed som får 420 000 kronor om året - för att arbeta halvtid i förbundet med knappt 2 500 medlemmar. Nog är det en och annan som tror att RFSU är en större organisation. 35 000 kronor i månaden för halvtid! De flesta anställda i en vanlig församling har inte så mycket på heltid. Det är Kyrkans Tidning som kommer med uppgifterna.

Oavsett vad man tycker är det viktigt att vara medveten om hur det ser ut. Det är rätt ofta man har en bild av något som inte stämmer med verkligheten. När jag frågar någon hur många människor de tror är på söndagens gudstjänst så får jag ofta svaret: ca 30 personer och då rör det sig om damer 65+. När jag då säger att det är ca. 140 i snitt så vill man inte riktigt tro på det, för det är jobbigt att få sin övertygelse ifrågasatt. Det här var bara ett ex. det finns fler.

Joachim - som hoppas att sanningen skall göra oss fria. Jesus är ju sanningen!

Vad är viktigast?

2010-08-27T08:41:00.005+02:00

Ibland kan man fundera över vad som är viktigast för en församling; fira gudstjänst, ha en levande vision, missionera/evangelisera, diakonin, tydliga strukturer, god ekonomisk förvaltning osv.

Sedan måste man ha klart för sig skillnaden mellan mål och vision. Mål är mätbara och kan ställas upp för en specifik tidsperiod. Målen kan tänkas ut och planeras och i bästa fall utvärderas ordentligt! Vision är mera något som fyller en och som man blir delaktig av. Visionen i sig bär och inspirerar målen, men kan inte egentligen uppfyllas, i alla fall inte av oss själva!

Kungsbacka/Hanhals vision; att "alla människor skall få en personlig tro på Jesus Kristus" hjälper oss i vår målplanering och inspirerar, men är i sig svår att uppfylla. Då handlar det om gudomliga ingripande som vi naturligtvis ber om, att det skall bli väckelse .. ..

Själv har jag under lång tid lyft fram gudstjänsten som det viktigaste, men har mer och mer insett att gudstjänsten är ett medel till något mer, till bl. a. fördjupad tro. Fyller gudstjänsten bara ett självändamål, som att det skall vara mysigt att komma samman, så håller det inte i längden. Det är snarare en viktig "bieffekt".

Vad är då viktigt för en församling? Naturligtvis är det mycket och i synnerhet att gudstjänsterna är levande och andefyllda, men församlingen behöver ha en vilja att gå ut - vara missionerande! "- Jesus kom inte för att pastorer ska få välbetalda arbeten eller för att höja vår levnadsstandard, det var inte därför han dog på korset. Han dog för att nå de förlorade." säger Reinhard Bonnkes, stor evangelist med lång erfarenhet. Läs om honom i Dagen.

Att dela med sig av sin tro leder i bästa fall människor till en gudstjänstgemenskap, där de skall få föda att kunna växa och bestå. "Det handlar om att förvalta sina talenter och inte gräva ner dem. Bibelliknelsen om tjänarna som agerade olika har något viktigt att säga om evangelisationens innersta, menar Bonnke."

Joachim - som funderar över en sund och vis evangelisation i vårt eget land.

Kristna skolgrupper

2010-08-24T22:54:00.001+02:00

Utbildningsminister Jan Björklund menar att man inte kan hindra kristna skolgrupper från att organiseras. Föreningsfriheten för elever är garanterade i regeringsformen, säger han.

Detta är fascinerande, att ena stunden är det förfärligt att det finns kristna skolgrupper på en skola som vanligtvis träffas på någon rast eller efter skolschemat. Och som dessutom inte tvingar någon att närvara. Men kritisk har man varit och menat att skolan skall vara fri från religion.

Nu lyfts föreningsfriheten fram och ses som något så självklart att den dessutom finns med i regeringsformen. Det gjorde den väl för några månader sedan också? Hoppas att våra ungdomar blir medvetna om denna möjlighet nu, så att de inte lever i villfarelsen att de inte får starta kristna skolgrupper! Jag vet flera elever som känner stort behov av att leva i bön, för det är ganska stor press med alla prov och även grupptrycket som kan finnas i ungdomsvärlden.

Joachim - som är övertygad om att kristna skolgrupper bidrar till en bättre miljö på skolan.

Kyrkans nedmontering

2010-08-21T09:21:00.001+02:00

Det är intressant om man läser i våra stora kristna tidningar att man kan skönja en slags nedmontering. Här är följande länkar:
"Facket vill att biskopen flyttar" skriver Kyrkans Tidning
"Facket vill att biskop flyttar" skriver Tidningen Dagen
Det handlar om att Visby stift behöver spara pengar för att täcka budgetunderskottet, 1,7 milj. kronor. En lösning vore att flytta biskopen från biskopsgården och istället använda lokalerna till stiftets personal.

En annan rubrik är:
"Sista gudstjänsten i Caroli" skriver Kyrkans Tidning
"Caroli kyrka – inte längre kyrka" skriver Dagen
Det handlar om att den sista mässan firades i Caroli kyrka i Malmö. Byggnaden har köpts av ett fastighetsbolag och ska förmodligen bli konsthall, saluhall eller restaurang.

Samtidigt så efterlyser Stockholms stift konfirmander. Via annonser i kollektivtrafiken och på internet hoppas man nå ungdomarna. Över huvudtaget är det idag svårt att nå ungdomar. Detta gäller inte bara kyrkan utan också andra organisationer. De har fullt upp sina nya iPhone, filmer, Facebook, träningar, shopping, plugg, helgfestande. Utbudet är så stort och valmöjligheterna enorma, fast de inte har råd. Däremot har tiden inte ökat. Varken för dem eller den äldre generationen. Så vi kan inte bara räkna med en kommande generation som engagerar sig i kyrkan.

Ekonomin blir sämre och fastigheter måste säljas, även alltså kyrkobyggnader. Vi ser redan på flera ställen att personal sägs upp och summan är att kyrkans framtid måste se annorlunda ut. Många önskar nog en "tillbaka till grunden" rörelse. Kyrkans pengar (resurser) har kanske lett till att vi kollektivt tappat fokus.

Som jag ser det är den väsentliga lösningen att vi inte kan anställa oss ut detta, inte bygga oss stora, utan det handlar om frivilliga och att våra hem och arbetsplatser, där vi befinner oss, är tidsmässigt den viktigaste platsen för att leva vårt lärjungeliv. Nu har det de senaste årtionden blivit lite av "församlingshemskristendom".

Med andra ord tror jag att ovanstående rubriker kan bli till något positivt. Nöden kan leda till att initiativ, frimodighet och mycket annat som är bra finner vägar till församlingsbygge.

Joachim - som är en stor optimist

Kyrkornas inre sekularisering

2010-08-20T08:22:00.005+02:00

"I dag sker expansionen på andra håll, där pentekostala och karismatiska rörelser är på stark frammarsch och kraftfullt bidrar till att antalet kristna i världen aldrig varit så stort som just denna dag" menar chefredaktör och ansvarig utgivare Elisabeth Sandlund i en ledare i tidningen Dagen. Vidare skriver hon: "Såväl internationella erfarenheter som modern religionssociologisk forskning ger samma svar: De kyrkor som växer är inte sådana som satsar på liberalteologiska lightvarianter av kristen tro utan de som är Jesus-centrerade."

Vi har hört det förr och det är sant och relativt enkelt att undersöka. Fast hur stor glädje jag än kan känna över att kristendomen växer ute i världen så blir ändå utmaningen på hemmaplan det som pockar på min uppmärksamhet. Det finns i vår svenska kristenhet två diken om man generaliserar, ett liberalt som bl a monterar ner Bibeln som Guds ord, nödvändigheten till omvändelse predikas inte och Jesus är inte tydligt Frälsaren utan snarare en bland flera. Dialog är viktigare än evangelisation/mission. Begreppet synd känns förlegat, även innehållsmässigt och vad som blir kvar av det exklusivt kristna är ibland svårt att finna?

Det andra diket är "föreningskristendomen", alla våra uppdelningar i olika samfund och rörelser med bland annat bokstavskombinationer som EFK, EFS, SEA, SMF osv. Bland dessa sker sammanslagningar och nedläggningar och medlemmar som redan är troende går mellan dem och med jämna mellanrum startas det något nytt, en liten utbrytargrupp osv. Slår man ihop alla dessa, så blir det visserligen ett antal 10 000 personer, men i förhållande till befolkningen i Sverige är det relativt få. En lista finns på följande länk "Frikyrkor i Sverige"

Jag, som är ordförande i den lilla arbetskretsen, och som tillhör dem som är ganska mycket ute och "dräller" bland folk undrar var den gamla "folkkyrkan" tog vägen. Jag möter trots allt en hel del folk som inte känner igen sig i det första diket. Och de är inte heller beredda att på karismatiskt vis lyfta sina händer eller sjunga alltför nya lovsånger. Men de vill tro att Bibeln är Guds ord, de vill ha en värdighet i nattvardsfirmandet. De vill ha ämbetsbärare som lever som de lär osv.

Det finns många infallsvinklar men det viktiga för mig, som också är vice ordförande i Oas (Oasrörelsen) är att hjälpa och försöka leda alla dessa människor till en djupare bekännande tro på Jesus Kristus. Jag tror att just Oas kan på ett mycket välsignat sätt vara till hjälp i detta, inte minst med tanke på den bredd som finns i rörelsen samt tydliga förankringen i Skriften.

Joachim - som ser stora utmaningar inför framtiden

”Gör kyrkomötet fritt från svordomar”

2010-08-19T08:35:00.002+02:00

"Kyrkostyrelsen i Svenska kyrkan har fått in en motion om att införa nolltolerans gentemot svordomar och könsord i kyrkliga sammanhang. Orsaken är en incident från förra årets kyrkomöte. Ragnar Norrman, docent i kyrkohistoria, tycker att motionen är onödig." Tidningen Dagen skriver om detta på denna länk.

Om jag nu inte vore troende och funderar på hur det högsta organet i Svenska kyrkan beter sig så känner jag lite av Hartmans psalm nr 57:3 "Med undran och med löje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid." Om vi inte är vuxna nog att veta hur vi skall bete oss, så undrar man om vi klarar av att hjälpa andra att växa i tron. Det sker ju inte med lagar och paragrafer. Det fanns en grupp som Jesus vid flera tillfällen kom i samtal med och som just vill ha regler i allt och de i samhället som inte följde dem blev lätt betraktade som mindre karaktärsfasta. Man t o m tackade Gud för att man inte var som dessa. Och vilken straffsats skall vi idag tillämpa?

Samtidigt kan aldrig könsord och svordomar vara accepterade någonstans, inte heller alltså på sammanträden! Men detta lär man sig genom att leva i kristna miljöer och genom föredömen. Därför måste problematiken, om man nu ser det som ett problem, mötas från ett annat perspektiv. Vi skall ha en god moral, men vi skall akta oss för moralism. En utmaning för själva kyrkomötet, hur den kristna tron skall växa och fördjupas i vårt land.

Jag tror, inte för att jag varit på ett kyrkomöte, att detta kan inte vara så vanligt förekommande, att människor svär och har ett grovt språk, utan det låter mer som en enstaka incident och då bör man väl enskilt prata med denna/e. Att detta förs ut i ljuset leder till ytterligare diskussioner som kan ta bort fokuset från vårt egentliga uppdrag, att föra människor till tro på Jesus Kristus.

Och jag håller definitivt inte med Michael Land som är kyrkoherde i England som är av åsikten. "Att skall man närma sig människor utanför kyrkan måste man också tala deras språk menar han." Med andra ord vill han att vi skall svära, och uppföra oss som alla andra. Ingen av oss är perfekt, men som Skriftens ord sa i söndags "Tullindrivare och horor skall komma för in i Guds rike"! Det handlar inte så mycket om vad vi säger utan vad vi har i våra hjärtan och att vi vill följa Gud. Vi är alla beroende av nåden och fariséernas självrättfärdighet var kopplad till ett regelsystem.

Joachim - som definitivt tror på positiv påverkan istället för pekpinnar

Frälsning går före politiska utspel för Assemblies of God

2010-08-17T06:43:00.008+02:00

Budskapet om frälsning går före politiska ställningstaganden. Det menar George O Wood, högste ledare för pingstsamfundet Assemblies of God i USA, som har 1,7 miljoner medlemmar.

Och jag håller med, samtidigt så är det idag tuffare att hävda olika åsikter, för de får så lätt politisk färgning. Annelie Enochson har skrivit ett inlägg där hon vill uppmärksamma det nyligen presenterade manifestet till stöd för samvets-, yttrande- och religionsfrihet. Samvetsmanifestet bygger på artikel 9 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter och har undertecknats av representanter för ett brett spektrum av svensk kristenhet.

När jag hävdar min tro på Jesus som viktig, sann och äkta betyder det då att jag kränker och säger att annan tro är oviktig, osann och falsk? Och i så fall skall jag vara tyst med min uppfattning, för att andra skall vara nöjda? För så är det just nu, att människor skräms nästan till tystnad när det gäller bl a trosfrågor. Men hur går detta ihop med missionsbefallningen? Där uppmanas vi att går ut!

Och ett annat problem som ligger nära det ovanstående är att vi alla, även jag själv, är ganska snabba i att både märka ord och gärna misstolka med att hänvisa syften som man kanske inte menat. Dessutom finns det en bristande urskiljning mellan person och åsikt.

Joachim - som ibland undrar hur samhället skulle se ut om folk verkligen vågade säga och visa vad de trodde på.

Tro inte allt pastorn säger

2010-08-15T18:23:00.010+02:00

Jonas Melin, bibellärare på Mariannelunds folkhögskola, menar att en förkunnare skall vara höjd över allt klander. Jonas hänvisar till Paulus i 1 Tim. Det betyder inte att man är felfri, men det handlar ändå om att det inte skall finnas allvarliga brister hos den som förkunnar. Läs Jonas inlägg här!

Detta är både viktigt och intressant, anser jag, eftersom jag både håller med och tycker samtidigt att det är förfärligt. Jag håller med i så motto att det måste finns en ambition och en tydlighet hos en församlingsledare. Samtidigt är ju ingen perfekt. Alla har vi syndat och är beroende av nåden.

Det som är viktigt och som har med denna söndags tema "Tro och liv" att göra är att det skall finnas en trovärdighet. Predikanten bör först predika till sig själv och leva efter det han säger. Och eftersom ingen är fullkomlig så måste förlåtelsen som har sig grund i korsets mysterium var tydligt för den som sänder ut budskapet.

Men det får inte vara en "merit" att vara så "mänsklig" som möjligt. Målet för oss alla (lärjungar) är att bli så lik Jesus som möjligt och det tar tid. Men det borde vara självklart för den som tar missionsbefallningen på allvar. Församlingen barnverksamhet, konfirmandundervisning etc har ju som mål att folk skall lära känna Jesus Kristus.

Joachim - som tror att det finns en längtan efter ett andligt ledarskap som känns genuint och äkta. Tål att tänka på när vi skall be över nya biskopskandidater!

Oenighet om partipolitik i predikstolen

2010-08-12T08:10:00.010+02:00

"Tiderna har förändrats: Nu är det inte lika tabubelagt för kyrkliga ledare att öppet uppmana till stöd för enskilda politiker. Det menar pingstprofilen Sten-Gunnar Hedin, som själv uppmanar kristna att lägga sin röst på politiker med "rätt värderingar". Läs hela artikeln i Dagen.

Själv är jag av den uppfattningen att kyrkan måste engagera sig i samhället, vilket är politik, men samtidigt akta sig noga för att bli partipolitisk! Du kan inte generellt sätta Kd-märket i pannan på Jesus eller säga att han var hundra procent sosse. Det finns sådant i alla partier som man kan förknippa med Jesus och Guds ord.

Men att vara kristen är inte att ha rätt åsikter (partipolitiskt) eller "rätt värderingar" utan det måste vara att ha en äkta, smittsam, levande, kärleksfull, konsekvensinriktad relation till den levande Guden som vi (kristna lärjungar) menar visar sig i Sonen Jesus, den Smorde. Jesus är dessutom den enligt evangelierna som kommer med frälsningen eftersom det vara han som dog för våra synder på korset. Detta är radikalt och behöver förkunnas!

Idag tenderar det att man använder begrepp som politisk korrekt, rätt åsikter, etc. som grundläggande för tron. Detta är i djupen en slags politisk subjektivism. Predikstolen (ambon) är inte platsen att föra ut en speciell partipolitik. Där skall fokus vara på Skriften som med Andens hjälp predikas till omvändelse och uppbyggelse.

Jag har aldrig hört att partifärgen är en salighetsfråga utan att det enligt skriften snarare handlar om vem man säger att Jesus är!

Joachim - som tror att vi skulle behöva större frimodighet att våga vara radikala utan att allt skall bli partiprat.

Ungdomar och deras andliga väl

2010-08-11T08:08:00.008+02:00

Hur hjälper man ungdomar att få en sund kristen tro och dessutom att de skall bevaras i densamma?

Ja, inte är det att endast se till att de passar in i gamla kyrkliga mönster. Inte heller gäller det att ungdomsarbete ser ut som när vi var unga. Inte heller skall vi använda dem genom att tro att vi vuxna vet hur de skall se på olika frågor.

Det viktigaste, tror jag, är att de behöver se vuxna som själva lever i tron. Som är trovärdiga lärljungar! Då handlar det om så mycket mer än sopsortering och att ta avstånd från omoraliska spörsmål. Vi behöver i vårt land ha vuxna föredömen. Och framför allt sådana personer som pekar mot Jesus själv och hans ord.

Far idag på konfirmandläger med 50 ungdomar! Om jag rannsakar mig själv och ställer frågan vad jag vill så kommer några meningar:

Att de lär känna Jesus

Att de får kunskap i guds ord (Bibeln)

Att helig Ande fyller dem mer

Att de skall uppleva sådan gemenskap, så att de också ser till varandra andliga väl

Att lika viktigt som lägret är att vi jobba i våra församlingar för att de skall kunna leva ett lärjungaliv på hemmaplan.

Ansvaret bär vi tillsammans, men också enskilt. Varenda vuxen, som kallar sig för kristen, är en förebild för de yngre och Skriften säger att vi inte skall förleda någon av dessa! Konsekvensen är ju att leda dem rätt, inte att vara passiv.

Läs om Alliansmissionens stora ungdomsläger på Gullbrannagården utanför Halmstad. de har några kloka tankar kring detta med ungdomsverksamheten.

Joachim - som gillar ungdomarna, deras frågor och spontanitet

Lekmännen vill jobba på sin image

2010-08-09T08:47:00.006+02:00

"Svenska kyrkans lekmannaförbund, som nyligen fyllde 90 år, vill stärka gudstjänstlivet och den diakonala verksamheten. Men frågan är om Lekmannaförbundet har någon funktion att fylla i dagens kyrka." skriver Kyrkans Tidning.

Helt klart är att om man med lekmän menar frivilliga, icke anställda, som utan ersättning engagera sig i församlingsbyggandet så har man en mycket viktig funktion att fylla. Men kyrkan tenderar att bestå av olika grupper som var för sig har tankar kring vad som är viktig. Förutom de anställda har vi alla förtroendevalda. Vi har grupper på riksplan och lokalt plan! Vi har ekumeniska grupper och så olika verksamhetsgrupper som t ex körer och konfirmander.

Tillsammans utgör dessa grupper väldigt många personer och det finns ett viktigt engagemang att ta tillvara. Tyvärr kan det bli så ibland att det internt gnisslar mellan dessa grupper och mycken energi läggs på att hålla igång "systemet".

Har lekamannaförbundet en funktion att fylla i dagens kyrka? Ja, det beror naturligtvis på vad man menar med "dagens kyrka". Om missionbefallningen få bli tydlig och vi följer visionen att människor skall komma till tro på Jesus Kristus som varandes Frälsaren, så ser jag stora positiva framtidsutsikter. Men då är det viktigt att vi verkligen tillåter oss att var olika, samtidigt som vi mer och mer vågar utmana det samhälle i vilket vi är satta att var salt och ljus.

Joachim - som gärna ser att lekmannakåren utvecklas och inte avvecklas

Rysk patriark uppmanar till bloggning

2010-08-04T11:00:00.007+02:00

"Patriarken Kirill från Moskva uppmanar präster att använda sociala medier och bloggar för att få ut kyrkans språk till folket." Skriver Dagen och jag kan ju inte annat än hålla med. Fast man måste hela tiden fundera på syfte och behov.

I vårt land sker avkristningen i en takt som är väldigt hög. Den sker också på flera plan. Kunskapsmässigt är allmänbildningen i s k kyrkliga ämnen svag. Vad heter de fyra evangelisterna kan snart inte många svara på! Och svenskens reaktion är ibland om detta är "nödvändig" kunskap. Vad är egentligen nödvändigt?

Men avkristningen sker också det andliga planet i så motto att det andliga samtalet mellan människor finns inte, i alla fall inte till vardags. Generellt bryr vi oss lite om andras andliga hälsa. Kanske beroende på att vi inte vet hur vi skall uttrycka oss, eller så kanske det gungar i vårt eget liv!

När möter man på kristna människor ute i samhället som också med sin mun bekänner sin tro? Är detta nödvändigt? Räcker det inte med handlingar! Men just nu sker många predikningar i samhället, fast de har inte evangeliet som grund! Det har blivit lite så att det är inte okej att förkunna det kristna budskapet, men det är okej att vara emot och även förkunna annat.

I detta sammanhang är det otroligt viktigt att vi, lärjungar till Jesus, finns på den spelplanen där matchen förs. Vi kan inte sitta på läktaren och titta på utan som Jesus kunde ha sagt: "Gå ut på planen och hjälp dem att hitta det rätta målet (i livet), gör dem till goda spelare!"

Joachim - som önska att det fanns mer tid för intresset och viljan saknas inte

Gerillasoldaten Tass

2010-07-30T07:51:00.009+02:00

Hade förmånen att få hämta Tass på Landvetter för att han skulle medverka på OAS sommarmöte i Borås. Att komma så nära en man som haft så mycket hat i sig, som mördat och betett sig så illa på de flesta plan i livet var i sig lite spännande och utmanande. En palestinier som idag kan uttrycka kärlek till judar!

Man har ju läst om Paulus omvändelse och kan lyfta fram denna som något omvälvande. Men Tass berättelser är också i hög grad provocerande. Vid ett tillfälle skulle han skjuta ihjäl sin lärare som han retade sig på, men missade och sa att nästa gång skulle han minsann träffa.

Frågan om förlåtelsen gäller allt och alla blir väldigt tydlig. Det handlar inte endast om vackra ord utan ånger och bot. Tass mötte Jesus genom bl a bibelläsandet och idag är han helt omvänd och bor både i USA och Jeriko. Han jobbar med "Seeds of Hope", som vill hjälpa barn, palestinier, judar och kristna, att få en framtid.

Gå gärna in och läs om detta på deras hemsida. Du kan också fara dit och bl a vara volontär!

Läs om Tass i Världen i dag!

Joachim - som inser att allt kan vi förmå i Honom - Jesus Kristus

Kyrkans roll i samhället

2010-07-29T08:38:00.003+02:00

Känner att kyrkans roll i samhället, både Sv. Ky. och frikyrkan, är betydligt svagare än tidigare. Detta hör säkert samman med den"allmänna sekulariseringen". Det är förvånansvärt vad lite folk kan när det gäller kyrka och frågor som gäller kristen tro. Och många gånger handlar det om att man inte är tillräckligt intresserad. Man prioriterar tiden eller vilken "miljö" man vill vistas i, som sällan har med kyrkans värld att göra.

Men nu skall man inte hänga läpp eftersom det samtidigt händer mycket positivt. Mitt eget engagemang i OAS - rörelsen för med sig både relationer (ekumeniska) och kunskap som fyller mig med hopp och glädje. Tyvärr kommer vi kanske se en ännu tydligare gräns mellan bekännande troende och icke sådana.

I en artikel i Dagen kommer detta upp att inte minst frikyrkligheten håller på att t o m dö ut på vissa ställen. Detta gäller alla kyrkor. Så här står det i tidningen!

Debatt artikeln slutar med: "Konsekvensen av att göra kyrkan till en fritidsverksamhet blir att äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård, arbetsmarknadsverksamhet alltmer övertas av vinstdrivande företag. Det är en farlig utveckling. Vilka aktörer kan vi i längden ha mest förtroende för, de vars mål är 15 procents avkastning på kapitalet eller de som vill göra Jesus Kristus känd och skapa ett solidariskt samhälle? Stat och kommun borde på allvar börja stöda frivilligsektorn.

Det är verkligen dags för oss som kallar oss för kristna, att än mer frimodigt visa på detta.

Joachim - som är övertygad om att det hos människor finns en större längtan efter det som kristendomen erbjuder än vad "samhället" tycks visa.

OAS - sommarmöte 2010 - nr 2

2010-07-21T14:42:00.010+02:00

Har en liten paus före kvällsmötet. Martin Jonsson talade under förmiddagens bibeltimme om vikten av att Jesus blev döpt och fylld av Anden. Kanske självklart i karismatiska sammanhang, men ändå handlar det om att Jesus ständigt visar vilken väg vi skall gå! Alltså väldigt viktigt!

1. Han rustades för sitt uppdrag

2. Han leddes ut i öknen (för att både frestas och prövas)

3. Han tjänade (klart och tydligt) i den helige Andes kraft

På alla tre punkter kan man fundera på hur det står till i det egna livet.

1. Vill jag bli rustad och är jag det med Andens vishet och kraft?

2. Försöker jag inte slippa ökenstunderna i mitt liv och när de väl kommer, vad händer då?

3. I vems namn går jag och med vilken kraft? Hur lätt är det inte att linda in det tydliga i det mindre kontroversiella!

Vi har även haft ett extra årsmöte med styrelsen och ledarskapet och det känns skönt att finanserna sköts tydligt och klart. Hela OAS (inkl. 4 heltids medarbetare) betalas med gåvomedel! Så vill du stödja ekonomiskt, så är det mycket välkommet!

Joachim - som känner tacksamhet över alla goda kristna vänner!

Ps. Fotot visar platsen där Jesus döptes.

OAS - sommarmöte 2010 - nr 1

2010-07-20T16:20:00.007+02:00

Är nu i Borås och har precis avslutat informationsmötet i Boråshallen. Förväntan och spänning finns i luften. Det råder ingen tvekan i att alla verkligen vill att det skall bli en välsignad konferens.

Själv känner jag mig som lite alltiallo; mötesvärd, ansvarig för oljeprästerna, med i omsorgsgrupp i samband med helande gudstjänst samt vara lite chaufför. Skall strax hämta en av huvudtalarna; Taysir abu saada, en av PLO's prickskyttar (Läs om honom här)

Hela Boråsprogrammet kan ni se på följande länk!

Sommarmötet i Borås 2010

Så här skriver Kyrkans Tidning!

Joachim - vice ordf. i OAS-styrelsen

Semester

2010-06-21T19:33:00.002+02:00

Kära trogna bloggläsare. Vill bara önska er en riktigt skön sommar. Som ni märkt har jag inte varit särskilt flitig de senaste veckorna, dels beroende på tidsbrist, dels på att jag inte haft några uppslag.

Nu tar jag semester, men redan nu har jag börjat ladda för hösten! Många av oss kommer att synas på OAS mötet i Borås vecka 29. Det kommer att bli riktigt bra. Nästa år samlas vi i Kungsbacka för då blir sommarmötet här vecka 28! Det finns anledning att återkomma till detta.

Guds rika välsignelse över er alla,

er tillgivne Joachim

Saligförklaring

2010-06-07T08:20:00.009+02:00

"Närmare 150 000 människor samlades på söndagen i Warszawa för saligförklarandet av Jerzy Popieluszko, en romersk-katolsk präst och oppositionsaktivist som mördades för 25 år sedan av det kommunistiska Polens säkerhetspolis. Saligförklaring är det första steget mot helgonstatus." skriver tidningen Dagen

150 000 personer är många och ser man på fotografier är det blandade åldrar. Kyrkan är väl förankrad bland folket trots alla kontroversiella spörsmål som varit den senaste tiden. Det är denna "folkliga" närvaron som dessutom andas andlighet och helighet som är inspirerande för mig.

Funderar mycket över hur den kristna tron kan bli "vardagstro" i Sverige. Med Jesusbönen och Jesusmanifestationen visas ändå ett engagemang och en vilja. Det egendomliga är att en del kritik alltid kommer från de "egna" leden, men det är okej om vi bara hittar det konstruktiva. Den stora utmaningen för oss kristna i Sverige kvarstår, hur vi kan förverkliga missionsbefallningen. I den står det tydligt om att gå ut, döpa och lära. Att göra folk till lärjungar till Jesus.

Joachim - som är övertygad om att saligförklaringen i Polen får människor att reflektera över sin egen tro.

Foto: Czarek Sokolowski - Dagen